lördag 7 november 2009

English test. yaooo

Hej!

Idag var dagen da jag tog mitt engelska test. Det kandes som om det gick bra. Det var ju lite som jag var osaker pa, men om tanker pa det stora hela tycker jag att det gick ganska bra. Om man sager sahar, jag gjorde mitt basta.
Jag tar hela berattelsen fran borjan;
Jag gick upp klockan 6. Extremt jobbigt! Jag har ju vant mig vid att inte ha nagra masten alls pa mornarna och tar darfor lite sovmorgon till ca 9-10 varje morgon.
Jag at en stadig frukost. Sa att jag inte skulle svimma eller nagot liknande dar inne
Och sen bar det av. Jeff skjutsade mig dit, ca en halvtimme ifran Aurora mot Chicago hallet. Nar jag sen val var dar sa mots jag av en valdigt otrevlig manniska bakom disken. Jag var tvungen att lasa regler, fylla i papper, min signatur var tvungen att likna min signatur pa passet, var tvungen att lasa in alla personliga foremal mobil, planbok, vaska, papper, jag var ocksa tvungen att saga till for att ens fa lamna vantrummet innan sjalva provet for att ga pa toa. Det var alltsa innan testet, i vantrummet. Sen ropade dom upp alla oss som skulle ta testet i tur och ordning. Nar dom ropade upp mitt namn fick jag komma in i ett mindre rum dar jag var tvungen att fylla i fler papper, skriva min signatur och vilken tid jag gick in i provsalen och bli kroppsvisiterad. Jag fick inte ens ha mitt armbandsur pa mig.
Mina tankar drogs ofrivilligt at att tanka att den har sa kallade sakerhet var lite val overdrivet. Det ar nog fortusan lattare att rymma fran Hall an att fuska pa det har provet.

Testet borjade klockan atta och tog fyra timmar. Min hjarna var totalt mos efter ca tre timmar. Att sitta och koncentrera sig stenhart pa ett och samma amne sa lange gor att man tillslut kanner sig lite blurrig. Men jag gav mig sjalv en bitchslap och lyckades halla fokus under hela provet. Men innan jag gjorde det sa skedde det en liten incident som var extremt onodig, inte speciellt bra, men anda, nar man berattar om den, lite rolig. Jag var pa Speaking delen av provet. Oboy vad tontig man kanner sig under den delen! Man sitter dar, i sitt lilla bas med horlurar pa. Damen i testet pa datorn staller en fraga och sen ska man alltsa svara in i en mikrofon. Jag sitter dar och pratar med mig sjalv. Om du inte tror mig att det kanns lite muppigt, prova sjalv. Prata hogt, rak ut mot datorskarmen. Ja, man kanner sig lite tontig, eller hur? Jag haller pa att svara pa en fraga och just da rakar jag titta upp pa klockan pa skarmen som sager hur mycket tid jag har kvar. Sahar gick det till sen;
15 sekunder kvar Wow 15, maste verkligen borja runda av har. Nej vanta! vart var jag nagonstans? ahnej det har ar inte bra. 12 sekunder kvar 12 hur kunde det ga sa fort? Okej Johanna, tank, tank! Bara avsluta din mening. 8 Sekunder kvar Skit ocksa!! Det har ar nog den langsta tystnaden i varldshistorien. 5 sekunder kvar Okej nu fort som attan! sag bara nagot som atminstone avslutar meningen. men vad skulle det vara? Jag har for lite tid kvar. Tiden slut, Ditt svar sparas nu Oooookeeeeeej...Det dar kunde faktiskt ha gatt battre.
Men det var nog det enda riktiga missodet dar jag sjalv kande att det gick kapp ratt at helvete.
Dom kommer skicka mina poang till mig om en-tva veckor. Jag berattar for er da hur det gick.
Jag hoppas verkligen att det gick bra, annars vet jag inte vad jag ska gora...


Efter provet nar jag var tillbaka i Aurora, sa gick jag till Hobby Lobby. Det tar kanske 25 minuter att ga dit. Jag var namligen pa jakt efter lite material sa att jag antligen kan komma igang med att mala lite.
Hobby Lobby ar min nya favorit affar! Dom har allt! Helt otroligt, urvalet ar jatte stort. Jag blev inspirerad av att bara ga runt i affaren. Det sluta med att jag kopte konstnarsmaterial for 52 dollar. Hehe, inte riktigt sa mycket jag forst tankt att spendera kanske Men det var faktiskt behovligt.
Sa nu nar jag kanner mig inspirerad vilket nu for tiden ar ungefar alltid sa ar det bara att mala. :D.


Lite andra tankar och funderingar har nu da.

Jag har i manga ar nu lidit av en jobbigt kanslig och torr hud med rodnader och eksem bland annat. Jag maste smorja in mig hela tiden. Och sahar runt host och vinter framforalllt. Den har hosten ar inget undantag! Snarare tvartom. Jag ar sa torr att jamfort med mig sa kanns Sahara oknen som en tamligen fuktig plats. Jag blir tokig, men det finns inte sa mycket jag kan gora at det annat an att fortsatta smorja in mig. Jag luktar i alla fall gott, insmord med alla mojliga produkter.
Kanske ingenting ni ar direkt intresserade av att veta. Men jag har verkligen gatt runt och stort mig pa det har ett tag nu och kande att jag behovde ventilera lite.

En annan sak som har hant ar att igar fredag, sa bjod Mr Hawks Jeffs van som sitter i styrelsen pa Aurora University med mig pa lunch. Tillsammans med hans fru och hans systerdotter Katie. Hela lunchen var endast till for att jag skulle fa traffa Katie. En slags Hej-vill-du-kanske-bli-min-nya-och-enda-van-har-i-amerika-dejt. Hon var jatte sot och jatte snall. Jag var lite nervos forst, allting kandes lite patvingat. Men det var en trvlig lunch. Under lunchen traffade jag Auroras borgmastare. Han skulle bara saga nagot snabbt till Mr Hawks som kanner honom genom jobbet.
Nu har jag traffat bade Auroras och Ciceros borgmastare, hum, shyssta kretsar man hanger i da :p
Aja, jag fick Katies nummer och hon fick mitt sa vi ska val hitta pa nagot har framover nagon gang. Men hon pluggar valdigt mycket just nu, sa det kanske tar en stund, men det gor inget. Huvudsaken ar att jag har traffat henne och att hon var snall. :)


En annan sak som hande mig for nagra dagar sen var att jag kladde pa mig. Jag tankte att jag skulle kla mig i en ny snygg skjorta som jag kopte pa Macy`s i Carbondale. Nar jag har satt pa mig den och tycker jag ser riktigt snygg ut sa upptacker jag nagonting; Alarmet sitter fortfarande kvar nere i hornet pa plagget! Men va fan ar det fragan om?! Larmet gick inte igang nar jag gick ut ur affaren. Jag betalade for den, jag har till och med kvar kvittot.
Stort dilemma! For det forsta sa vet jag inte vart narmsta Macys ligger i forhallande till Aurora. For det andra, jag vill inte komma in Fast an jag har kvittot och be dom ta bort larmet. Det kanns alldeles for mysko och misstanktsamt. Och jag kopte den i Carbondale, sa jag kan inte ringa till dom och saga att Brenda som hon nu hette, gjorde fel.
suck.... Jag tanker losa det har pa mitt satt. Vilket ar att klippa bort larmet och sen sy ihop den igen. Jag kopte darfor lite nal och trad nar jag var pa Hobby Lobby.
Det har ar ynnerligen irriterande. Men ocksa, fast an jag inte har gjort nagot fel alls! lite pinsamt


En till sak; Nu nar jag inte har nagot test att plugga till langre sa maste jag verkligen ta mig in till Chicago!! Jag har varit har i en manad nu men annu inte satt min fot i downtown. Det har maste andras pa! Nasta vecka ska jag besoka Chicago!


Sen var det val inte sa mycket mer for den har gangen. Jag skriver igen nar jag har nagot nytt och spannande att beratta om mitt aventyr har i USA.

Bye bye

tisdag 3 november 2009

Halloween

Hej pa er alla nara och kara! jag hoppas som vanligt att ni mar bra och har det bra vart ni an befinner er pa varan alskade jord just nu.


I lordags var det, som ni alla sakert redan kanner till, Halloween. Halloween i USA ar en ganska stor grej om man sager sa. Ni skulle bara ha sett vad vissa manniskor gjorde med sina hus! Ni vet nar man pyntar upp dom lite festligt Det var pa vissa stallen helt absurt! For mycket prylar om man sager sa.
Jag kan inte beskriva det battre an sa. Men for er alla som har sett filmen Ett paron till farsa firar jul kan ju tanka er det han gor med sitt hus, fast i stallet for julsaker, sa byt ut det mot pumpor, spoken, spindlar, dockor, gravstenar. You Name It
Jag fragade Jeff
Jag Men det ar ju helt tokigt vad vissa manniskor gor med sina hus. Ar det alltid sahar?
Jeff HA! Det har? Det har ar inget! Vanta tills du far se vad folk gor runt juletid.
Hahah, tankte jag, kanske blir sa att jag far se en akta paron till farsa klattra upp pa sitt tak och nala fast ca en miljard julelysningar over hela huset

Ja men Halloween var det ja. Vi akte upp till Glenview dar Sallie bor, dar gjorde sig JD och Eloise redo for att Trick or Trita. JD var utkladd till en Dallas Cowboys fotbollsspelare och Eloise var utkladd till en Dallas Cowboys Cherleader. Ni ska veta att i familjen Davis ar det bara Dallas Cowboys som galler! Dallas Cowboys ar alltsa ett amerikanskt fotbollslag. Det var hur coolt och gulligt som helst att dom matchade varandra.
Vi akte sedan till en av Sallies kusiner som ocksa bor i Glenview och med hans barn och deras grannars barn gick vi och trick or tritade. Det var hur mycket barn som helst ute pa den gatan.
Efter nagra timmar akte vi tillbaka till Aurora. Jeff och jag hade varit och handlat tidagare den morgonen och fyllt upp med ett jatte lass med godis. Och det behovdes verkligen. Det kom hur manga ungar som helst till Jeffs hus. Jag verkligen alskar att ge ut godis till sota barn som ar utkladda upptackte jag. Dom plingar pa dorren och ar hur sota som helst. Eftersom att vi hadet jatte lasset med godis sa gav jag dom hur mycket som helst. Helt underbart att se deras ogon bli enorma nar jag tar en stor handfull med godis och sager at dom att halla upp sina pasar och sen bara oser ner godis.
Ja jag maste nog saga utan att overdriva det minsta att jag nog ar en av varldens basta godisgivare Oj nejmen hoppsan, vad hande med odmjukheten dar? Haha, det kan ju alltid undra :)

Jag maste bara beratta for er nagra av mina absoluta favoriter vad gallande kostymer som jag har sett sahar runt Halloween tider. Glom inte bort att det ar pa sma pojkar mellan kanske 6-10 ar som jag har sett dom har pa, vilket go det annu mera klockrent.
Tva broder utkladda till Mario och Luigi. En Michel Jacksson. En Wolverin. En The Punisher. En pizza kille- han hade mustach och istallet for pase en massa pizzakartonger han sammlade godiset i. Och sa var det en liten kille, vad ska jag bskriva han som nu da? Hum, man kan val saga att han var en Snoffsig herre. Han hade frack, hog hatt, kapp och monokel.

Det var min Halloween i Amerika det. Ganska lyckad om jag far saga det sjalv :)


Jag vet att det ar manga av er som ar sa valdans nyfikna pa hur jag bor har i Aurora och hur det ser ut. Sa, efter allas begaran har jag tagit mib babis och sprungit runt som en forvirrad hona och tagit kort pa allt som kunde vara vart att ta kort pa. Efter att noga ha valt ut dom basta ska ni nu fa se bilder pa hur jag har det.
Det har ar valdigt viktigt. Nar ni tittar pa bilderna sa vill jag att ni ska tanka pa laten "Our House,in the middle of the street" Den passar sa bra in tycker jag


Dom tva speglarna som sitter mellan bada fonstern. Det forsta man ser nar man kommer in i mitt rum.


Utsikten fran mitt fonster


Mitt kontor. Dar jag utfor valdigt viktigt arbete.


Sadar ser jag ut nar jag totalt gosar in mig i min Qeen Size sang


Toaletten pa overvaningen som jag delar med JD


Min tandborste. ah vanta, jag fick just ett mejl... Asch, det var inget speciellt. Bara intresseklubben som nu har startat ett krig mot mig


Trappan ner. Eller ar det egentligen trappan upp? klura pa den ett tag du.


Koket, med TV rummet i bakgrunden


Wow. Kallt vatten direkt ur frysen. Coooooolt


Valkommen in


Vart hus...


...Pa mitten av gatan.

Det dar var alltsa den lilla rundturen av Jeffs hus har pa Garfield Avenue. Hoppas ni gillade det.


Just idag sa har jag skypat Skype, ett programm pa datorn som gor det mojligt att prata och se varandra med en webbcam genom internet med mina tva sma powerpuffar. Dvs Jojo och Hevin! Det ar alltid lika roligt att fa prata med dom. Men gud vad ensam jag kanner mig nar dom inte ar med mig. Haha vi har lite planer pa att nagon gang i framtiden flytta ihop tillsammans och leva ett fantastiskt, roligt och galet liv. Det har har nu Jojo funderat ganska mycket pa och skrivt ett inlagga i sin blogg som handlar om hur det skulle se ut om vi bodde tillsammans och om bade Hevin och Jag skulle bli gravida samtidigt. Hahaha det har ar sa fruktansvart roligt, bara for att jag absolut kan se det ga till nastan sadar. Ni som har lite tid over. Las den! Ni kanske far en liten battre forstaelse i hur varan helt underbara vanskap fungerar.
http://fruitloops.blogg.se/2009/october/if-we-lived-together.html
Jag skrattde hogt och ljudligt.


Nej men sa mycket mer har val inte hant. Jag tranade idag, det gick bra, inga problem dar.

Sen nar Jeff kom och hamtade mig fran gymet sa fick jag kora Jeffs bil! WOW Det var Jeffs ide, jag var valdigt osaker forst och ville inte alls, men med tanke pa att Jeff sa gott som jobbar med att overtala folk dagarna i anda, sa hade jag ingen storre changs att vinna den disskutionen. Jeffs bil ar automatvaxlad. Det var fruktansvart forvirrande att en av pedalerna saknades. Detta resulterade i att jag varje gang som jag gasade eller bromsade infor att svanga tryckte extra mycket pa bromsen. For det ar ju den foten som i vanliga fall trycker pa kopplingen. Till raga pa allt sa var bromsarna pa Jeffs bil nagra slags superbromsar som i vanliga fall anvands for att bromsa stora frakttag eller rymdraketer och liknande ting. Varje gang jag snuddade det minsta ytte pytte lilla pa bromspedalen sa tvarstanna hela bilen! Ja du, den lilla korta resan hem pa vanligtsvis tre minuter kandes oandligt mycket langra och krangligare i mitt latt forvirrad tillstand. Och allt pga att vaxelspaken inte fanns.
Sa det kan ga.

Jag haller pa att plugga for fullt. Pa lordag galler det. Da tar jag mitt engelska test och kan forhoppningsvis soka skolor sa fort som mojligt.

Men nu maste jag sluta. Skriver till er snart igen.

Puss och hej leverpastej