KnutNisse i örat

Hej!

Jag kämpar på. Redovisningen är tottalitärt omöjlig och snart är det tenta. Tentaångesten smyger sig på titt som tätt nu när man minst anar det! Det kan vara när man dricker lite kaffe, pluggar, går till bussen, filosoferar om hur det skulle te sig om man var en gräsand, och då, smyger sig tentaångesten på! Den sätter sig som en klump i halsen. En slajmklump som bara sprider sig i hela magen och över hela bröstet. Den är helt hal och slajmig och man kan inte få grepp om den för den bara glider iväg och slingrar sig som det luriga lilla slem det är!
Tillslut lyckas man skaka av sig klumpen. På något vis har man grabbat tag och håller fast i det hala slajmet för glatta livet, man brottas och kämpar så att svetten rinner. Tillslut kan man om man har tur och inte behöver kämpa lite till slänga in och låsa fast det i ett litet rum man har längst bak i hjärnan. Där försöker man hålla den under kontroll. Det man måste göra då är att alltid ha en del av hjärnan på vakt. En del av hjärnan får stå och vakta Tentaångestslajmet så att det inte bryter sig löst igen. Men alltid är det fy banne mig något som händer. Nu senaste gången blev den delen av hjärnan som hade vakttjänst, helt plötsligt så otroligt upptagen med att studera och tänka över det här med bläckpennor som man kan sudda med hjälp av friktion.  jag vet! låter helt stört. men dom finns på riktigt, jag lovar. Det är en helt vanlig bläckpenna, ser ut som en vanlig bläckpenna, och skriver som en vanlig bläckpenna, men man kan sudda! onaturlgt säger jag bara. och då lyckade slajmet bryta sig löst igen, så började hela proceduren om på nytt igen.

Då när man går runt och brottas med tentaångesten, yogapositioner, tunga böcker och en luftmadrass som säng, så kan det ju hända att kroppen blir en aningens stel. Jo jag tackar ja!
Såhär illa, farmor har min stelhet nog aldrig varit! Jag är så ihopstjorvad. Hela jag är en stor knut tror jag minsann. Jag kan knappt röra mig, huvudvärken är ett självklart faktum självklart. Men det konstigaste är nog den lilla knuten Nisse som sitter i örat.
Det hart blivit så illa att KnutNisse har satt sig i örat, eller kanske i käken på mig, och slagit sig till ro där. Jag kan inte längre öppna min mun helt. Det tar stopp i sidan av höger käke. Det är exakt samma sak som hände mig förra sommaren när jag hade såna problem med en visdomstand, då kunde jag tillslut varken stänga eller öppna munnen helt. Men det gick över så fort min tand blev bra och infektionen la sig KnutNisse sitter däremot kvar. Han har bott i min käke/öra nu i ca en vecka. Varje gång som jag försöker öppna munnen helt ibland ofrivilligt för att jag gäspar så nyper KnutNisse tag allt vad han kan inne i örat på mig! Han håller fast med en hand i käken och den andra i örat och sen drar han allt vad han pallar. Ifall man då slutar att tvinga upp käken och slappnar av igen, då vill han uppenbarligen straffa mig för att jag gjorde något så dumt som att öppna käken, så då sitter han kvar i örat på mig och fortsätter att nypa i några minuter till. Så att jag lär mig en läxa.

Det här är självklart fruktansvärt konstigt och tämligen oskönt.  Det är därför jag tänker slå en lite pling till min underbara farmor imorgon och kolla om hon är hemma i helgen. För om hon är det så kommer hon att få påhälsning av ett barnbarn som just nu är ungefär lika stel i kroppen som en sur gammal sten.


Ja jag kommer alltså hem en liten snabbis nu i helgen. Jag har planerat att bara mysa med Johan hela helgen lång i princip. För jag håller på att svämma över av kärleksfullhet! Om jag inte får krama på honom snart exploderar jag. så känns det.


En annan sak som är rätt trevligt är att jag ska skriva på ett kontrakt för en lägenhet nu. Ja jag har fått en lägenhet, en 1 1/2 på ca 37 kvd. Den ligger nära campus och är väldigt mysig och fräsch tycker jag allt.

Men mer om det en annan gång, nu måste jag sova. Kram på er alla!

Over and out