Hej igen!
Jag vill först och främst tacka för era fina kommentarer! Det glädjer mig att ni tycker om att läsa min blogg, och framförallt, att jag ibland, kanske lyckas med att få er att le lite för er själva.
Tack.
Nu, mina tentaresultat. Jag klarade organisationsläran! woho, precis som jag sa förut. Det var ju tur det, annars kunde det ha blivit lite pinsamt. 65 av 70 möjliga poäng :D. Jag fick till och med ett "Bra!" skrivet på tentan från min föreläsare/lektor, som är kursansvarig. Det är man ju nöjd med!
Men den andra tentan då.. ja, det blev som jag trodde, det gick inget vidare där inte. Så där behöver jag göra en omtenta. Men, men! jag måste säga att det inte var någon lätt tenta, bara 40% klarar första tentan. Jag har bar träffat fyra personer som har klarat den. Det är bara att ta nya, friska tag!
Jag hade ett miniseminarium igår igen i mikroteori. Det gick väl bra, det är så svårt att säga hur seminariumledarna tänker. Plus, nu hade vi dessutom en annan ledare som vi inte haft ännu, så nu vet man ju ännu mindre hur det gick. Men det gick säkert bra.
Nu till lite roligare grejer som inte har med plugg att göra.
Förra lördagen var min älskade bubbseflummse mums bubb (Johan) här. Han flög upp och hade ett möte med sin eventuella nya chef, tillsammans med sin nuvarande chef och några kollegor. Allt hade gått bra där. Han är så duktig.
När det väl sen blev helg så hoppade Johan och jag på en buss och åkte ner till Skellefteå där hans syskon hade ordnat med ett Sagan om ringen-maraton!! Vi var i en lokal som Alle storebror hade fixat genom jobbet. Där finns en ganska stor projektorskärm med projektor och ljudanläggning. Emelie största lillasyster hade ordnat med förberedelser tillsammans med Alle och några vänner.
Vi är där tidigt på morgonen, klär ut oss till alver, hober och ringvålnader. Nu har också Johans mamma, hennes man Tomas och Hannes lillebror med två av hans vänner kommit dit. Nu inväntar vi bara Nadja mellan lillasyster som fyllde 20 år förra veckan som vi skulle sjunga för. Nadja kommer, vi sjunger och sen är det dags för filmen!
Det kom lite fler människor och den första filmen startade klockan 09.00. Sen satt vi där och tittade på film, hela dagen. Vi hade en 45 minuters lång lunch och sedan en 45 minuters lång middag. Filmerna var klara vi 22.00.
Under tiden kom det fler och fler människor och på kvällen var det nästan helt fullt och vi var säkert 20-25 personer som satt där i mörkret på stolar, uppblåstbara fåtöljer, solstolar och liknande, och tittade på sagan om ringen. "they´re taking the hobbits to Isengard!" Det kan väl inte bara vara jag i hela världen som tycker att just Legolas, är en väldigt snygg karaktär. Orlando Bloom, han klär som alv och pirat. Men mest som alv.
Det var väldigt roligt och nu känner jag mig absolut redo att se filmen Hobbit som kommer på bio snart.
Planen är att jag ska flyga ner till Stockholm imorgon på eftermiddagen, för på fredag ska jag och pappa titta på Ledin. Men nu med allt snöoväder så vet man ju inte om det blir något flyg. Jo det blir det säkert men det kan ju hända att det blir försenat.
Det är kallt här i Luleå nu. "Hur kallt?" undrar ni då. "Jo såhär kallt:" svarar jag då.
Jag var ute och gick. Påväg till Campus. Jag har tagit på mig mycket med kläder men jag känner ändå hur kinder, näsa och lår håller på att förvandlas till frusna isklumpar.
Jag drar upp halsduken över näsan, för att skydda näsan och kinderna. Låren kan jag inte göra så mycket åt. Så jag intalar mig att: Jag är Rambos bortglömda klon i tjejformat, och lite kyla kan icke skada mig!! Sedan gör jag diskret några grodhopp mitt på vägen, för att få lite liv i blodcirkulationen.
Med halsduken uppdragen över näsan, grodhoppandes iväg mot campus, andas jag ut vit andedräkt. Den vita andedräkten stiger mot skyn och jag går rakt in i den. Andedräkten sätter sig på mina ögonfransar som små droppar. Jag blinkar. Högra ögats övre och undre fransrader fryser ihop!
SÅ kallt är det i Luleå.
Och inte ett enda norrsken har jag fått se ännu. Seriöst vad är grejen med att vara ihop med en norrlänning, flytta till sveriges, nej, världens kallaste stad, och sen ändå inte få se ett norrsken!?
Nåväl, som den förstående, tålmodiga, lugna inte alls hysteriska kvinna jag är, så finner jag mig i min lott. Norrskenet kommer väl när det kommer. jag kan vänta...
Nu i fredags hade jag och mina klasskamrater här uppe ett första advents-mys! Vi var hemma hos Fia, bakade pepparkakor, lussebullar, åt gröt och drack glögg. Sen tittade vi på A christmas carrol med Jim Carrey. Fantastiskt mysig första advent!
Kram på er nu alla mina nära och kära! vi Syns runt jul!
onsdag 5 december 2012
söndag 18 november 2012
"mare mare, vad gör man med en söndagsmorgon?"
Hej alla kära!
Ska börja med mina prestationer i skolan fett stolt. Jag och min grupp fick godkänt-plus på ett mini-seminarium i Mikroteori och sen har jag klarat båda duggorna ett miniprov som man gör själv över datorn i mirkroteori också! Ta det mikroteori! Jag är Hannis och jag har kommit för att totalt utklassa dig med dina knepiga grafer och svårfunna logik! BOM!
ja.
I fredags var det förfest här hemma hos mig. Fösta gången som jag har bjudit hem några vänner här. Fick total städa hela lägenheten. Det var ju behövligt i och för sig.
Det är sådana gånger. Dom gångerna då man kommer hem från skolan, som man hoppas. Hoppet finns där, det dör aldrig. Man vet att chansen är mikroskopiskt liten, näst intill obefintlig. Folk säger att man är ologisk, men jag fortsätter att hoppas. Jag hoppas med hela min själ och existens, att när jag kommer hem, så ska disken ha diskat sig själv... det hände inte den här gången heller...
Sen när vännerna sedan kom var lägenhet fin och ren disken var diskad. Vi hade det askul. Jag måste säga att det är ett fruktansvärt trevligt gäng filurer jag har träffat! :)
När vi var klara hemma hos mig och självklart stökat till och skapat mer disk så gick vi till Stuk restaurang och bar i skolan för studenter. För vi hade köpt biljetter till Björn Rosenström som spelade där. Det var askul! Bra drag och alla var så glada. Björn är ju rolig också.
Efter det gick jag hem. Dom andra skulle hem till Fia på efterfest och käka toast men ni känner mig, jag är en väldigt trött människa. Så jag sa hejdå och började den vanligtvis 15 minuter långa vandringen hem. Som den här gången tog kanske ca 25 minuter. Anledningen var att jag hade ont i fötterna, anledningen till det var för att jag hade på mig mina fina klackskor vill man vara fin får man banne mig lida pin! Dom brukar i vanliga fall inte göra ont, inte ens efter flera timmar. Men att stå och hoppa till Björn Rosenströms "Sockerplast" är inte bra för fötterna.
När jag gick den hala och snöiga vägen hem med värkande tår, så visade det sig att det hade brunnit i ett utav studenthusen som ligger på vägen hem. Det var fullt pådrag med två ambulanser, två brandbilar och en polisbil. Det rykte ur en lägenhet luktade majbrasa och rökdykare gick runt med ficklampor och kollade in i fönstren. Det verkade inte som om att någon hade skadat sig tur!
Det huset är stängt nu, massa polisband och skyltar. Nåväl.
Nu ska jag snart hem till Linus och Manne. Sylvia är på en kurs i Karlstad. Dom har bjudit på middag. Det ska bli trevligt!
Jag ska erkänna att jag har gått runt i pyjamas ända till klockan 14.30. Bytte nyss om vad ska jag säga? Jag är en mysig människa som trivs väldigt bra i pyjamas och sockor. Men tillslut kände jag mig ändå lite väl sluskig, så jag gick och bytte om. Det är då, när jag står där, halvnaken i väntan på att deon ska torka och borstar tänderna som det knackar på dörren.
Såhär gick mina tankar då:
Varför knackar det på dörren? Varför har inte porttelefonen ringt? Hur i helsike kom dom i såfalla upp hit!? Har dom jehovas i Luleå? Jag orkar verkligen inte diskutera Jesus halvnaken med tandkräm i munnen. Äh, jag struntar i att öppna!! Men gud, det kan jag ju inte göra!!! vad otrevligt av mig att ens tänka så... Jag är en oartig människa. Nej men vänta, jag har ju bara tänkt så, jag kommer ju att öppna dörren, bra! Ingen kan komma och säga att jag minsann inte har hyfs!
Men hur ska jag lösa det här nudå? Jag kan ju inte dra på mig tröjan, deon har ju inte torkat.. Jag får ta morgonrocken, men det kommer ju se konstigt ut. Finns inget att göra åt det, på med morgonrocken nu bara. Japp det ser konstigt ut..
Jag går från badrummet till dörren. Jag kikar genom nyckelhålet och där står en kille i typ min ålder.
Undrar vad han vill? Inte diskutera Jesus hoppas jag. han borde komma från huset, en granne, han har inga ytterkläder på sig.
Jag har en säkerhetskedja på min ytterdörr.
Åh, hur ska jag göra med kedjan!? Ska jag lämna den på sådär som dom gör i filmer. Nejmen hur skulle det se ut? Att bara sticka ut snoken och stirra på honom. Nej jag får ta bort kedjan och öppna hela dörren. Men tänk om han bara tränger sig in och typ skadar mig och sedan stjäl alla mina saker? Så kan vi inte ha det. jag får hämta sprejen, men vart fasen har jag lagt den? Nej jag hinner inte, han kanske går. Och då verkar jag ju otrvelig, och jag kom ju just fram till att jag absolut inte var otrevlig! Jag får förbereda mig, om han försöker sig på med något lurt sparkar jag honom i huvudet. Jag når inte så högt. Okej, jag sparkar honom i magen. Bra! det gör jag. Kom an bara!!!
Jag öppnar dörren med ett leende.
Jag: Hej!
Kille: Hej, Han tittar på mig med mina jeans, och morgonrock Kommer jag olägligt?
Jag: Asså nja, nää,ja, det beror lite på. Vad gäller det?
Kille: Jo jag bor på våningen ovanför din.
Åhnej han ska klaga. Jag skulle inte ha övat på mitt trumsolo, det låter så mycket. men jag spelar ju inte trummor! Jag har varit tyst som en mus hela dagen och gårdagen! Det måste vara från i fredags då lät vi ju, men varför ska han komma och klaga nu, två dagar efter?
Jag: Okej.
Kille: Det är så att jag har tappat ett grytunderlägg på din balkong.
Jag: Va?
Kille: Jo alltså, jag har tappat mitt grytunderlägg på din balkong. Det gled igenom springorna på något konstigt vis.
Jag: Är det sant?
Kille: Ja...
Jag: Men gud vad lustigt! Jag ska genast gå och kolla.
Jag går iväg och mycket riktigt så ligger det där.
Jag: Ja titta, här ligger det. sådärja, varsågod.
Kille: Tack.
Jag: Ha en trevlig kväll!
Kille: ja, detsamma.
Jag: Hejdå.
Kille: Hejdå.
Så kan det gå :)
Nu får ni ha det så bra alla fina!
Hejdå!
Ska börja med mina prestationer i skolan fett stolt. Jag och min grupp fick godkänt-plus på ett mini-seminarium i Mikroteori och sen har jag klarat båda duggorna ett miniprov som man gör själv över datorn i mirkroteori också! Ta det mikroteori! Jag är Hannis och jag har kommit för att totalt utklassa dig med dina knepiga grafer och svårfunna logik! BOM!
ja.
I fredags var det förfest här hemma hos mig. Fösta gången som jag har bjudit hem några vänner här. Fick total städa hela lägenheten. Det var ju behövligt i och för sig.
Det är sådana gånger. Dom gångerna då man kommer hem från skolan, som man hoppas. Hoppet finns där, det dör aldrig. Man vet att chansen är mikroskopiskt liten, näst intill obefintlig. Folk säger att man är ologisk, men jag fortsätter att hoppas. Jag hoppas med hela min själ och existens, att när jag kommer hem, så ska disken ha diskat sig själv... det hände inte den här gången heller...
Sen när vännerna sedan kom var lägenhet fin och ren disken var diskad. Vi hade det askul. Jag måste säga att det är ett fruktansvärt trevligt gäng filurer jag har träffat! :)
När vi var klara hemma hos mig och självklart stökat till och skapat mer disk så gick vi till Stuk restaurang och bar i skolan för studenter. För vi hade köpt biljetter till Björn Rosenström som spelade där. Det var askul! Bra drag och alla var så glada. Björn är ju rolig också.
Efter det gick jag hem. Dom andra skulle hem till Fia på efterfest och käka toast men ni känner mig, jag är en väldigt trött människa. Så jag sa hejdå och började den vanligtvis 15 minuter långa vandringen hem. Som den här gången tog kanske ca 25 minuter. Anledningen var att jag hade ont i fötterna, anledningen till det var för att jag hade på mig mina fina klackskor vill man vara fin får man banne mig lida pin! Dom brukar i vanliga fall inte göra ont, inte ens efter flera timmar. Men att stå och hoppa till Björn Rosenströms "Sockerplast" är inte bra för fötterna.
När jag gick den hala och snöiga vägen hem med värkande tår, så visade det sig att det hade brunnit i ett utav studenthusen som ligger på vägen hem. Det var fullt pådrag med två ambulanser, två brandbilar och en polisbil. Det rykte ur en lägenhet luktade majbrasa och rökdykare gick runt med ficklampor och kollade in i fönstren. Det verkade inte som om att någon hade skadat sig tur!
Det huset är stängt nu, massa polisband och skyltar. Nåväl.
Nu ska jag snart hem till Linus och Manne. Sylvia är på en kurs i Karlstad. Dom har bjudit på middag. Det ska bli trevligt!
Jag ska erkänna att jag har gått runt i pyjamas ända till klockan 14.30. Bytte nyss om vad ska jag säga? Jag är en mysig människa som trivs väldigt bra i pyjamas och sockor. Men tillslut kände jag mig ändå lite väl sluskig, så jag gick och bytte om. Det är då, när jag står där, halvnaken i väntan på att deon ska torka och borstar tänderna som det knackar på dörren.
Såhär gick mina tankar då:
Varför knackar det på dörren? Varför har inte porttelefonen ringt? Hur i helsike kom dom i såfalla upp hit!? Har dom jehovas i Luleå? Jag orkar verkligen inte diskutera Jesus halvnaken med tandkräm i munnen. Äh, jag struntar i att öppna!! Men gud, det kan jag ju inte göra!!! vad otrevligt av mig att ens tänka så... Jag är en oartig människa. Nej men vänta, jag har ju bara tänkt så, jag kommer ju att öppna dörren, bra! Ingen kan komma och säga att jag minsann inte har hyfs!
Men hur ska jag lösa det här nudå? Jag kan ju inte dra på mig tröjan, deon har ju inte torkat.. Jag får ta morgonrocken, men det kommer ju se konstigt ut. Finns inget att göra åt det, på med morgonrocken nu bara. Japp det ser konstigt ut..
Jag går från badrummet till dörren. Jag kikar genom nyckelhålet och där står en kille i typ min ålder.
Undrar vad han vill? Inte diskutera Jesus hoppas jag. han borde komma från huset, en granne, han har inga ytterkläder på sig.
Jag har en säkerhetskedja på min ytterdörr.
Åh, hur ska jag göra med kedjan!? Ska jag lämna den på sådär som dom gör i filmer. Nejmen hur skulle det se ut? Att bara sticka ut snoken och stirra på honom. Nej jag får ta bort kedjan och öppna hela dörren. Men tänk om han bara tränger sig in och typ skadar mig och sedan stjäl alla mina saker? Så kan vi inte ha det. jag får hämta sprejen, men vart fasen har jag lagt den? Nej jag hinner inte, han kanske går. Och då verkar jag ju otrvelig, och jag kom ju just fram till att jag absolut inte var otrevlig! Jag får förbereda mig, om han försöker sig på med något lurt sparkar jag honom i huvudet. Jag når inte så högt. Okej, jag sparkar honom i magen. Bra! det gör jag. Kom an bara!!!
Jag öppnar dörren med ett leende.
Jag: Hej!
Kille: Hej, Han tittar på mig med mina jeans, och morgonrock Kommer jag olägligt?
Jag: Asså nja, nää,ja, det beror lite på. Vad gäller det?
Kille: Jo jag bor på våningen ovanför din.
Åhnej han ska klaga. Jag skulle inte ha övat på mitt trumsolo, det låter så mycket. men jag spelar ju inte trummor! Jag har varit tyst som en mus hela dagen och gårdagen! Det måste vara från i fredags då lät vi ju, men varför ska han komma och klaga nu, två dagar efter?
Jag: Okej.
Kille: Det är så att jag har tappat ett grytunderlägg på din balkong.
Jag: Va?
Kille: Jo alltså, jag har tappat mitt grytunderlägg på din balkong. Det gled igenom springorna på något konstigt vis.
Jag: Är det sant?
Kille: Ja...
Jag: Men gud vad lustigt! Jag ska genast gå och kolla.
Jag går iväg och mycket riktigt så ligger det där.
Jag: Ja titta, här ligger det. sådärja, varsågod.
Kille: Tack.
Jag: Ha en trevlig kväll!
Kille: ja, detsamma.
Jag: Hejdå.
Kille: Hejdå.
Så kan det gå :)
Nu får ni ha det så bra alla fina!
Hejdå!
tisdag 6 november 2012
Nya kurser.
Hej!
Nu har jag skrivit mina tentor och igår började dom två nya kurserna som jag ska läsa nu fram tills januari. Sen är det tenta igen. Men det behöver jag inte stressa över riktigt än. Först är det ju julstressen och sen åh-nej-vad-ska-jag-ha-för-klänning-på-nyår-det-här-året-då-stressen.
Hur gick det egentligen på mina tentor nu då? Jo det ska jag berätta för er. Den första tentan som jag hade förra måndagen i Organisationslära gick asbra!
Fasen alltså. Jag bara kommer in i tentasalen som för övrigt är ett gigantiskt rum i en källare, utan fönster, med säkert flera hundra bänkar uppradade på led och är cool som en filbunke. Får provet, läser igenom provet, inser att jag kan varenda fråga och svar utantill och i mitt huvud skriker jag i ren glädje ut Yippie kay yay ******!! Bruce willis style! Jag skriver mina svar, tar god tid på mig. Suddar, gör om, fixar bokstäverna så att dom är på en rak linje. Efter det lämnar jag in testet, går hem, dricker en kopp te och i min lägenhet så skriker jag faktiskt ut Yippie kay yay ******!! Inte i huvudet den här gången.
Ja så det kändes ganska skönt.
I torsdags sen så hade jag tenta i extern redovisning och det gick mindre bra.
Det skulle nog absolut ha kunnat gått sämre, men samtidigt mycket, mycket bättre. suck... Nåväl Hej omtenta! Ingen fara, bara det att omtentan är den 20 december och jag hade tänkt mig att vara hemma i december där. Så jag tror nog att det får bli att jag pendlar jetsetter.
Men! Svaret på tentorna kommer inte förens om typ tre veckor. Jag lovar att berätta då, det första jag gör, hur det egentligen gick. Boj vad pinsamt det skulle vara nu om det inte gick bra på Organisationsläran och jag har skrivit att det kändes jättebra. Hmm, jag kanske borde ta bort det stycket ovan.... Näe! Bära eller brista!
Dom nya kurserna som jag har börjat nu är Nationalekonomi Mikroekeonomi och Marknadsföring. Det är väldigt mycket grupparbeten i båda kurserna och jag håller hejvilt på med att välja grupper hit och dit, skriva in mitt namn och söka rätt på gruppmedlemmar som jag aldrig träffat förut. Men det blir nog bra det där.
Marknadsföringen verkar jätte kul. Det är en typisk såndär som jag vet att jag klarar av. Som organisationsläran. Mikroekonomin däremot.... suck igen.
Helt ärligt så verkar mikroek. mycket lättare än extern redovisning, men samtidigt. Det är såna sjuka tabeller och så mycket analysernade...
Nu kommer jag att referera till filmen A Beautiful Mind med Russell Crowe. Har ni inte sett den filmen så gör det, den är väldigt bra
Nåväl. Vart var jag? jo!
När jag nu ska börja läsa den här kursen Mikroek. så kan jag inte sluta tänka på ovan nämnda film. Jag kan så se mig själv förvandlas till någon form av galen matematiker.
Hur jag sitter här hemma i den lilla lägenheten och börjar teckna tabeller, grafer och formler på vartenda fönster jag har vilket i och för sig inte är så många.
Börjar samla på tidningsutklipp, drar trådar och har konsperationsteorier och allt möjligt tjafs.
Men framför allt så kan jag se mig själv gå runt i en lång rock och jaga duvor för att jag är övertygad om att det finns något matematiskt mönster i deras sätt att picka runt. Perfekt.
Om ni börjar se tecken på det här så oroa er inte. Det betyder säkert bara att jag i framtiden kommer att vinna ett Nobelpris. och att jag antagligen är schizofren. Ingenting att oroa sig för! :p
För att prata om något helt annat så tränade jag igår. För första gången på typ tre veckor. Det känns i benen idag!
Jag gick på ett BodyPump pass skivstång. Jag har gått på det förut och vet vilka vikter jag klarar av. Så jag tog dom vikterna igen. Katastrof! Jag orkade ju för fasen ingenting! Jag bara fortsatte att plocka av och plocka av och plocka av vikter. Tillslut så stod jag där med värsta mesvikterna och orkade knappt göra ett enda repp. Men det här är ju löjligt! Ja, jag blev vääääääldigt besviken. Jag måste ha varit väldigt ur form, eller haft en extremt dålig träningsdag. För dom vikterna jag körde med på slutet, det är såna vikter som tjejer som går till gymmet, men ändå aldrig svettats en droppe i hela sitt liv och är rädd för att bryta naglarna kör på! Pinsamt... Jag blev tillslut så förbannad på mig själv och mina muskler som uppenbarligen har tagit långledigt eller liknande att när jag inte orkade alls sista gången när man liksom fastnar mitt i ett benböj och inser "fasen det är för tungt, jag kommer inte upp härifrån" Så liksom skrek jag till i en blandning av svordom och grymtning för att ge extra kraft att ta mig upp jag kan ju inte sitta i ett benböj resten av mitt liv. Då frågar instruktören sen när låten är slut om jag är okej. Om jag typ har skadat mig eller liknande för att jag lät. Ganska pinsamt det också. Där står jag, flåsar, svettas och ben som skakar okontrollerat med seriöst Sveriges, nä, kanske världens, minsta vikt framför fötterna. "Jo jag är okej...." svarar jag så artigt då.
Nä men nu måste jag klä på mig och be till figuren där uppe att mina böcker ska komma med posten snart svårt att plugga utan böcker.
Älskar er alla.
Klart slut.
Nu har jag skrivit mina tentor och igår började dom två nya kurserna som jag ska läsa nu fram tills januari. Sen är det tenta igen. Men det behöver jag inte stressa över riktigt än. Först är det ju julstressen och sen åh-nej-vad-ska-jag-ha-för-klänning-på-nyår-det-här-året-då-stressen.
Hur gick det egentligen på mina tentor nu då? Jo det ska jag berätta för er. Den första tentan som jag hade förra måndagen i Organisationslära gick asbra!
Fasen alltså. Jag bara kommer in i tentasalen som för övrigt är ett gigantiskt rum i en källare, utan fönster, med säkert flera hundra bänkar uppradade på led och är cool som en filbunke. Får provet, läser igenom provet, inser att jag kan varenda fråga och svar utantill och i mitt huvud skriker jag i ren glädje ut Yippie kay yay ******!! Bruce willis style! Jag skriver mina svar, tar god tid på mig. Suddar, gör om, fixar bokstäverna så att dom är på en rak linje. Efter det lämnar jag in testet, går hem, dricker en kopp te och i min lägenhet så skriker jag faktiskt ut Yippie kay yay ******!! Inte i huvudet den här gången.
Ja så det kändes ganska skönt.
I torsdags sen så hade jag tenta i extern redovisning och det gick mindre bra.
Det skulle nog absolut ha kunnat gått sämre, men samtidigt mycket, mycket bättre. suck... Nåväl Hej omtenta! Ingen fara, bara det att omtentan är den 20 december och jag hade tänkt mig att vara hemma i december där. Så jag tror nog att det får bli att jag pendlar jetsetter.
Men! Svaret på tentorna kommer inte förens om typ tre veckor. Jag lovar att berätta då, det första jag gör, hur det egentligen gick. Boj vad pinsamt det skulle vara nu om det inte gick bra på Organisationsläran och jag har skrivit att det kändes jättebra. Hmm, jag kanske borde ta bort det stycket ovan.... Näe! Bära eller brista!
Dom nya kurserna som jag har börjat nu är Nationalekonomi Mikroekeonomi och Marknadsföring. Det är väldigt mycket grupparbeten i båda kurserna och jag håller hejvilt på med att välja grupper hit och dit, skriva in mitt namn och söka rätt på gruppmedlemmar som jag aldrig träffat förut. Men det blir nog bra det där.
Marknadsföringen verkar jätte kul. Det är en typisk såndär som jag vet att jag klarar av. Som organisationsläran. Mikroekonomin däremot.... suck igen.
Helt ärligt så verkar mikroek. mycket lättare än extern redovisning, men samtidigt. Det är såna sjuka tabeller och så mycket analysernade...
Nu kommer jag att referera till filmen A Beautiful Mind med Russell Crowe. Har ni inte sett den filmen så gör det, den är väldigt bra
Nåväl. Vart var jag? jo!
När jag nu ska börja läsa den här kursen Mikroek. så kan jag inte sluta tänka på ovan nämnda film. Jag kan så se mig själv förvandlas till någon form av galen matematiker.
Hur jag sitter här hemma i den lilla lägenheten och börjar teckna tabeller, grafer och formler på vartenda fönster jag har vilket i och för sig inte är så många.
Börjar samla på tidningsutklipp, drar trådar och har konsperationsteorier och allt möjligt tjafs.
Men framför allt så kan jag se mig själv gå runt i en lång rock och jaga duvor för att jag är övertygad om att det finns något matematiskt mönster i deras sätt att picka runt. Perfekt.
Om ni börjar se tecken på det här så oroa er inte. Det betyder säkert bara att jag i framtiden kommer att vinna ett Nobelpris. och att jag antagligen är schizofren. Ingenting att oroa sig för! :p
För att prata om något helt annat så tränade jag igår. För första gången på typ tre veckor. Det känns i benen idag!
Jag gick på ett BodyPump pass skivstång. Jag har gått på det förut och vet vilka vikter jag klarar av. Så jag tog dom vikterna igen. Katastrof! Jag orkade ju för fasen ingenting! Jag bara fortsatte att plocka av och plocka av och plocka av vikter. Tillslut så stod jag där med värsta mesvikterna och orkade knappt göra ett enda repp. Men det här är ju löjligt! Ja, jag blev vääääääldigt besviken. Jag måste ha varit väldigt ur form, eller haft en extremt dålig träningsdag. För dom vikterna jag körde med på slutet, det är såna vikter som tjejer som går till gymmet, men ändå aldrig svettats en droppe i hela sitt liv och är rädd för att bryta naglarna kör på! Pinsamt... Jag blev tillslut så förbannad på mig själv och mina muskler som uppenbarligen har tagit långledigt eller liknande att när jag inte orkade alls sista gången när man liksom fastnar mitt i ett benböj och inser "fasen det är för tungt, jag kommer inte upp härifrån" Så liksom skrek jag till i en blandning av svordom och grymtning för att ge extra kraft att ta mig upp jag kan ju inte sitta i ett benböj resten av mitt liv. Då frågar instruktören sen när låten är slut om jag är okej. Om jag typ har skadat mig eller liknande för att jag lät. Ganska pinsamt det också. Där står jag, flåsar, svettas och ben som skakar okontrollerat med seriöst Sveriges, nä, kanske världens, minsta vikt framför fötterna. "Jo jag är okej...." svarar jag så artigt då.
Nä men nu måste jag klä på mig och be till figuren där uppe att mina böcker ska komma med posten snart svårt att plugga utan böcker.
Älskar er alla.
Klart slut.
söndag 28 oktober 2012
Egen lägenhet och tentor
Hej hej.
Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte har skrivit något på så länge. Ursäkta.
Jag har flyttat in i en egen lägenhet nu. Den är väldigt mysig, men det är förbaskat ensamt att bo ensam.
Nåväl! Lägenheten ligger inte alls långt bort från skolan så jag kan gå dit utan problem.
Anledningen till att jag inte har skrivit så mycket är för att jag tenta-pluggar. Jag har min första absolut första , har aldrig gjort förut har jag imorgon! ooooohhhh! Så jag kämpar med det nu. Nästa tenta är på torsdag, och sen, sen är det helg WOHOOO . Det ska bli skönt. Min lilla lilla hjärna klarar inte av att plugga i det här tempot utan att förvandlas till en mojsig gröt.
Annars då:
Jag var hemma en snabbis, lika mysigt som alltid.
Flög tillbaka hit fortfarande skitläskigt men jag gråter inte längre. det har jag lärt mig att stänga inne.
Jag har pluggat, pluggat och åter pluggat.
Jag har som sagt var flyttat. Det är en möblerad lägenhet så det ingick möbler. Det behövde jag alltså inte tänka på. men det ingick inget annat. Typiskt... Det hade jag inte tänkt på, så det blev en runda till coop där jag handla allt man kan tänkas behöva diskborste, kastrull, porslin, tvättmedel, toapapper osv,osv Sånt som man i vanliga fall inte tänker på. Blev väldigt påfrestande för min lilla student-plånbok.
När jag hade det absolut nödvändigaste så åkte jag hem till Johans mamma i Lövånger LeafRegret- det är på engelska dårå och fick resten av vad jag kan tänkas behöva vinglas, tv-kabel, skärbräda, mer porslin, bestick Ja, så nu är det riktigt mysigt här hemma. Men fortfarande ensamt.
Jag har gått på bio. Igår med Linus och hans vänner, tittade på den nya Bond filmen. Den var bra. Var trevligt att komma ut från lägenheten en stund.
Annars är det inte så mycket mer. Jag måste fortsätta att plugga nu.
Kram på er alla.
torsdag 11 oktober 2012
KnutNisse i örat
Hej!
Jag kämpar på. Redovisningen är tottalitärt omöjlig och snart är det tenta. Tentaångesten smyger sig på titt som tätt nu när man minst anar det! Det kan vara när man dricker lite kaffe, pluggar, går till bussen, filosoferar om hur det skulle te sig om man var en gräsand, och då, smyger sig tentaångesten på! Den sätter sig som en klump i halsen. En slajmklump som bara sprider sig i hela magen och över hela bröstet. Den är helt hal och slajmig och man kan inte få grepp om den för den bara glider iväg och slingrar sig som det luriga lilla slem det är!
Tillslut lyckas man skaka av sig klumpen. På något vis har man grabbat tag och håller fast i det hala slajmet för glatta livet, man brottas och kämpar så att svetten rinner. Tillslut kan man om man har tur och inte behöver kämpa lite till slänga in och låsa fast det i ett litet rum man har längst bak i hjärnan. Där försöker man hålla den under kontroll. Det man måste göra då är att alltid ha en del av hjärnan på vakt. En del av hjärnan får stå och vakta Tentaångestslajmet så att det inte bryter sig löst igen. Men alltid är det fy banne mig något som händer. Nu senaste gången blev den delen av hjärnan som hade vakttjänst, helt plötsligt så otroligt upptagen med att studera och tänka över det här med bläckpennor som man kan sudda med hjälp av friktion. jag vet! låter helt stört. men dom finns på riktigt, jag lovar. Det är en helt vanlig bläckpenna, ser ut som en vanlig bläckpenna, och skriver som en vanlig bläckpenna, men man kan sudda! onaturlgt säger jag bara. och då lyckade slajmet bryta sig löst igen, så började hela proceduren om på nytt igen.
Då när man går runt och brottas med tentaångesten, yogapositioner, tunga böcker och en luftmadrass som säng, så kan det ju hända att kroppen blir en aningens stel. Jo jag tackar ja!
Såhär illa, farmor har min stelhet nog aldrig varit! Jag är så ihopstjorvad. Hela jag är en stor knut tror jag minsann. Jag kan knappt röra mig, huvudvärken är ett självklart faktum självklart. Men det konstigaste är nog den lilla knuten Nisse som sitter i örat.
Det hart blivit så illa att KnutNisse har satt sig i örat, eller kanske i käken på mig, och slagit sig till ro där. Jag kan inte längre öppna min mun helt. Det tar stopp i sidan av höger käke. Det är exakt samma sak som hände mig förra sommaren när jag hade såna problem med en visdomstand, då kunde jag tillslut varken stänga eller öppna munnen helt. Men det gick över så fort min tand blev bra och infektionen la sig KnutNisse sitter däremot kvar. Han har bott i min käke/öra nu i ca en vecka. Varje gång som jag försöker öppna munnen helt ibland ofrivilligt för att jag gäspar så nyper KnutNisse tag allt vad han kan inne i örat på mig! Han håller fast med en hand i käken och den andra i örat och sen drar han allt vad han pallar. Ifall man då slutar att tvinga upp käken och slappnar av igen, då vill han uppenbarligen straffa mig för att jag gjorde något så dumt som att öppna käken, så då sitter han kvar i örat på mig och fortsätter att nypa i några minuter till. Så att jag lär mig en läxa.
Det här är självklart fruktansvärt konstigt och tämligen oskönt. Det är därför jag tänker slå en lite pling till min underbara farmor imorgon och kolla om hon är hemma i helgen. För om hon är det så kommer hon att få påhälsning av ett barnbarn som just nu är ungefär lika stel i kroppen som en sur gammal sten.
Ja jag kommer alltså hem en liten snabbis nu i helgen. Jag har planerat att bara mysa med Johan hela helgen lång i princip. För jag håller på att svämma över av kärleksfullhet! Om jag inte får krama på honom snart exploderar jag. så känns det.
En annan sak som är rätt trevligt är att jag ska skriva på ett kontrakt för en lägenhet nu. Ja jag har fått en lägenhet, en 1 1/2 på ca 37 kvd. Den ligger nära campus och är väldigt mysig och fräsch tycker jag allt.
Men mer om det en annan gång, nu måste jag sova. Kram på er alla!
Over and out
Jag kämpar på. Redovisningen är tottalitärt omöjlig och snart är det tenta. Tentaångesten smyger sig på titt som tätt nu när man minst anar det! Det kan vara när man dricker lite kaffe, pluggar, går till bussen, filosoferar om hur det skulle te sig om man var en gräsand, och då, smyger sig tentaångesten på! Den sätter sig som en klump i halsen. En slajmklump som bara sprider sig i hela magen och över hela bröstet. Den är helt hal och slajmig och man kan inte få grepp om den för den bara glider iväg och slingrar sig som det luriga lilla slem det är!
Tillslut lyckas man skaka av sig klumpen. På något vis har man grabbat tag och håller fast i det hala slajmet för glatta livet, man brottas och kämpar så att svetten rinner. Tillslut kan man om man har tur och inte behöver kämpa lite till slänga in och låsa fast det i ett litet rum man har längst bak i hjärnan. Där försöker man hålla den under kontroll. Det man måste göra då är att alltid ha en del av hjärnan på vakt. En del av hjärnan får stå och vakta Tentaångestslajmet så att det inte bryter sig löst igen. Men alltid är det fy banne mig något som händer. Nu senaste gången blev den delen av hjärnan som hade vakttjänst, helt plötsligt så otroligt upptagen med att studera och tänka över det här med bläckpennor som man kan sudda med hjälp av friktion. jag vet! låter helt stört. men dom finns på riktigt, jag lovar. Det är en helt vanlig bläckpenna, ser ut som en vanlig bläckpenna, och skriver som en vanlig bläckpenna, men man kan sudda! onaturlgt säger jag bara. och då lyckade slajmet bryta sig löst igen, så började hela proceduren om på nytt igen.
Då när man går runt och brottas med tentaångesten, yogapositioner, tunga böcker och en luftmadrass som säng, så kan det ju hända att kroppen blir en aningens stel. Jo jag tackar ja!
Såhär illa, farmor har min stelhet nog aldrig varit! Jag är så ihopstjorvad. Hela jag är en stor knut tror jag minsann. Jag kan knappt röra mig, huvudvärken är ett självklart faktum självklart. Men det konstigaste är nog den lilla knuten Nisse som sitter i örat.
Det hart blivit så illa att KnutNisse har satt sig i örat, eller kanske i käken på mig, och slagit sig till ro där. Jag kan inte längre öppna min mun helt. Det tar stopp i sidan av höger käke. Det är exakt samma sak som hände mig förra sommaren när jag hade såna problem med en visdomstand, då kunde jag tillslut varken stänga eller öppna munnen helt. Men det gick över så fort min tand blev bra och infektionen la sig KnutNisse sitter däremot kvar. Han har bott i min käke/öra nu i ca en vecka. Varje gång som jag försöker öppna munnen helt ibland ofrivilligt för att jag gäspar så nyper KnutNisse tag allt vad han kan inne i örat på mig! Han håller fast med en hand i käken och den andra i örat och sen drar han allt vad han pallar. Ifall man då slutar att tvinga upp käken och slappnar av igen, då vill han uppenbarligen straffa mig för att jag gjorde något så dumt som att öppna käken, så då sitter han kvar i örat på mig och fortsätter att nypa i några minuter till. Så att jag lär mig en läxa.
Det här är självklart fruktansvärt konstigt och tämligen oskönt. Det är därför jag tänker slå en lite pling till min underbara farmor imorgon och kolla om hon är hemma i helgen. För om hon är det så kommer hon att få påhälsning av ett barnbarn som just nu är ungefär lika stel i kroppen som en sur gammal sten.
Ja jag kommer alltså hem en liten snabbis nu i helgen. Jag har planerat att bara mysa med Johan hela helgen lång i princip. För jag håller på att svämma över av kärleksfullhet! Om jag inte får krama på honom snart exploderar jag. så känns det.
En annan sak som är rätt trevligt är att jag ska skriva på ett kontrakt för en lägenhet nu. Ja jag har fått en lägenhet, en 1 1/2 på ca 37 kvd. Den ligger nära campus och är väldigt mysig och fräsch tycker jag allt.
Men mer om det en annan gång, nu måste jag sova. Kram på er alla!
Over and out
tisdag 2 oktober 2012
Helgen och "Hannis Yoga Äventyr"
Heeeeej!
Ja hej igen mina nära och kära!
Nu ska jag vara såhär fruktansvärt tråkig igen. Men det händer ju inte så mycket!
NÅVÄL! Jag kan ju berätta lite ändå vad jag håller på med och vad som händer i mitt liv fast än det inte är så speciellt intressant
Jag börjar med att berätta om min helg.
Linus min roomie åkte iväg med sitt jobb i försvarsmakten hela helgen kan tänka mig att han och hans mannar kanske vaktar nånting, har absolut ingen aning om vad det skulle kunna vara, en byggnad kanske? en väg? letar efter bortsprungna små sagoväsen för att föra dom tillbaka till sagovärldsdimensionen? och han kommer tillbaka ikväll. Så han var inte hemma. Sylvia min andra roomie åkte iväg med Manne min tredje roomie som är Sylvias bror till sina föräldrar i Byggsiljum vet inte hur det stavas och vet inte riktigt vart det ligger och spenderade helgen där.
Så jag var helt själv. Det vara bara jag och Maximus Linus och Sylvias amerikanska bulldog.
Helt själv, "det måste ju vara skönt" tänker ni. Och ja, det var det väl, i ca två timmar. Sen kände jag mig ensam och rätt uttråkad. Typiskt... Jaha, då var det bara två dygn minus två timmar kvar av helgen. Det slutade med att jag inte gjorde så mycket. Promenerade med Maximus, drack kaffe, promenerade lite mer med Maximus, drack mer kaffe, pratade med Maximus, gick på toa för allt kaffe. såg film.
Det var väääldigt ensamt tillslut. När man är så van vid att ha så många människor runt omkring sig blev det helt plötsligt väldigt lite människor att inte ha någon runt omkring sig.
Jag hade någon plan där på att ta bussen in till stan och fönstershoppa lite titta på alla extremt snygga stövlar som är så populära den här hösten, och sedan sucka och vända bort blicken, för extremt snygga stövlar har man inte råd med nu när man är student. Men det började regna. Vilket det för övrigt har gjort varje dag minst en skvätt om dagen här i Luleå. Och då kändes det inte alls vidare kul att gå till bussen, vänta på den, för att sedan gå i regnet till olika affärer för att titta på skor jag ändå inte kommer att köpa.
Men men. Jag och Maximus hade en bra helg tillsammans. Det kändes skönt att han var hemma här med mig. För det är ju så, min mörkrädsla försvann inte bara för att jag flyttade upp till Luleå om något är det läskigare här nästan. Då var det skönt med en jätte snäll amerikansk bulldog vid ens sida.
Det jag mer har gjort är yoga nu idag. Idag testade vi en helt ny position som heter kärran. Kärran går ut på att man först gör ett skulderbladsstående och sen viker över. Jag ska försöka förklara steg för steg.
1- ligg på rygg. 2-sätt fötterna i golvet och sätt händerna under ryggen så att du håller i ryggen. 3-tryck upp benen så att fötterna pekar rakt upp mot taket, så att du står på skulderbladena. 4-vandra ner med händerna längst med ryggen så att fötterna åker högre upp mot taken. 5- stanna där, andas.
Så! Där har vi alltså ett skulderbladsstående inte alls direkt bekvämt
Men det är inte klart där, NÄ, för nu ska vi från den här positionen gå ner i kärran.
Det vi gör nu är att vi från det där med fötterna-upp-i-taket-stå-på-skulder-bladen-och-djupandas så viker vi över fötterna bakåt. Så att tårna hamnar bakom huvudet på golvet.
Jag vill nu att ni tar en sekund och funderar över hur det här, rent fysiskt, ens är möjligt. Då ska jag berätta för er, att det är det inte. När jag ligger där, helt ihopvikt som ett gammalt bortkastat toapapper, glömmer jag helt bort att djupandas. Som tur är, säger vår kära instruktör till oss att vi ska göra just det hon såg väl att mitt ansikte började skifta färg till blålila. Påmind som jag är, börjar jag djupandas. Men vad är det här!? Det fungerar inte! Jag tar ett till djuptandetag Nej det är helt uppenbart något fel här. Jag kan inte djupandas. Inte bara det, jag kan knappt andas överhuvudtaget. Problem! Nä, det gick inte att göra dom klassiska djupandningarna. När jag låg i den där ställningen så trycktes magen ihop av låren, som i sin tur tryckte på brösten, som knögglades ihop av knäna, som också låg mot pannan och näsan om vartannat, det låste då halsen som trycktes ner av hakan. Det mina vänner, resulterar i att det blir tottalitärt omöjligt att djupandas. Det enda som min taniga och osmidiga kropp lyckades åstadkomma i den ställningen var små patetiska guldfisk-flämtningar. Men det var knappt det.
Det här var då den delen av min blogg som jag brukar kalla för Hannis Yoga Äventyr.
Jag pluggar vidare som den trogna student jag nu ändå är. Har just kommit överens med min grupp som jag har ett gruppabete med i Organisationsläran, att jag och Fia ska hålla i den muntliga redovisningen på ungefär 10 minuter med en powerpoint presentation som hjälpmedel. Lite fjärilar i magen får man ju allt. Men det där med att prata har jag ju varit ganska duktig på redan i unga år. Så det löser sig.
Nä, nu ska jag göra mig redo för John Blund och hans sovsand.
Kram på er.
Ja hej igen mina nära och kära!
Nu ska jag vara såhär fruktansvärt tråkig igen. Men det händer ju inte så mycket!
NÅVÄL! Jag kan ju berätta lite ändå vad jag håller på med och vad som händer i mitt liv fast än det inte är så speciellt intressant
Jag börjar med att berätta om min helg.
Linus min roomie åkte iväg med sitt jobb i försvarsmakten hela helgen kan tänka mig att han och hans mannar kanske vaktar nånting, har absolut ingen aning om vad det skulle kunna vara, en byggnad kanske? en väg? letar efter bortsprungna små sagoväsen för att föra dom tillbaka till sagovärldsdimensionen? och han kommer tillbaka ikväll. Så han var inte hemma. Sylvia min andra roomie åkte iväg med Manne min tredje roomie som är Sylvias bror till sina föräldrar i Byggsiljum vet inte hur det stavas och vet inte riktigt vart det ligger och spenderade helgen där.
Så jag var helt själv. Det vara bara jag och Maximus Linus och Sylvias amerikanska bulldog.
Helt själv, "det måste ju vara skönt" tänker ni. Och ja, det var det väl, i ca två timmar. Sen kände jag mig ensam och rätt uttråkad. Typiskt... Jaha, då var det bara två dygn minus två timmar kvar av helgen. Det slutade med att jag inte gjorde så mycket. Promenerade med Maximus, drack kaffe, promenerade lite mer med Maximus, drack mer kaffe, pratade med Maximus, gick på toa för allt kaffe. såg film.
Det var väääldigt ensamt tillslut. När man är så van vid att ha så många människor runt omkring sig blev det helt plötsligt väldigt lite människor att inte ha någon runt omkring sig.
Jag hade någon plan där på att ta bussen in till stan och fönstershoppa lite titta på alla extremt snygga stövlar som är så populära den här hösten, och sedan sucka och vända bort blicken, för extremt snygga stövlar har man inte råd med nu när man är student. Men det började regna. Vilket det för övrigt har gjort varje dag minst en skvätt om dagen här i Luleå. Och då kändes det inte alls vidare kul att gå till bussen, vänta på den, för att sedan gå i regnet till olika affärer för att titta på skor jag ändå inte kommer att köpa.
Men men. Jag och Maximus hade en bra helg tillsammans. Det kändes skönt att han var hemma här med mig. För det är ju så, min mörkrädsla försvann inte bara för att jag flyttade upp till Luleå om något är det läskigare här nästan. Då var det skönt med en jätte snäll amerikansk bulldog vid ens sida.
Det jag mer har gjort är yoga nu idag. Idag testade vi en helt ny position som heter kärran. Kärran går ut på att man först gör ett skulderbladsstående och sen viker över. Jag ska försöka förklara steg för steg.
1- ligg på rygg. 2-sätt fötterna i golvet och sätt händerna under ryggen så att du håller i ryggen. 3-tryck upp benen så att fötterna pekar rakt upp mot taket, så att du står på skulderbladena. 4-vandra ner med händerna längst med ryggen så att fötterna åker högre upp mot taken. 5- stanna där, andas.
Så! Där har vi alltså ett skulderbladsstående inte alls direkt bekvämt
Men det är inte klart där, NÄ, för nu ska vi från den här positionen gå ner i kärran.
Det vi gör nu är att vi från det där med fötterna-upp-i-taket-stå-på-skulder-bladen-och-djupandas så viker vi över fötterna bakåt. Så att tårna hamnar bakom huvudet på golvet.
Jag vill nu att ni tar en sekund och funderar över hur det här, rent fysiskt, ens är möjligt. Då ska jag berätta för er, att det är det inte. När jag ligger där, helt ihopvikt som ett gammalt bortkastat toapapper, glömmer jag helt bort att djupandas. Som tur är, säger vår kära instruktör till oss att vi ska göra just det hon såg väl att mitt ansikte började skifta färg till blålila. Påmind som jag är, börjar jag djupandas. Men vad är det här!? Det fungerar inte! Jag tar ett till djuptandetag Nej det är helt uppenbart något fel här. Jag kan inte djupandas. Inte bara det, jag kan knappt andas överhuvudtaget. Problem! Nä, det gick inte att göra dom klassiska djupandningarna. När jag låg i den där ställningen så trycktes magen ihop av låren, som i sin tur tryckte på brösten, som knögglades ihop av knäna, som också låg mot pannan och näsan om vartannat, det låste då halsen som trycktes ner av hakan. Det mina vänner, resulterar i att det blir tottalitärt omöjligt att djupandas. Det enda som min taniga och osmidiga kropp lyckades åstadkomma i den ställningen var små patetiska guldfisk-flämtningar. Men det var knappt det.
Det här var då den delen av min blogg som jag brukar kalla för Hannis Yoga Äventyr.
Jag pluggar vidare som den trogna student jag nu ändå är. Har just kommit överens med min grupp som jag har ett gruppabete med i Organisationsläran, att jag och Fia ska hålla i den muntliga redovisningen på ungefär 10 minuter med en powerpoint presentation som hjälpmedel. Lite fjärilar i magen får man ju allt. Men det där med att prata har jag ju varit ganska duktig på redan i unga år. Så det löser sig.
Nä, nu ska jag göra mig redo för John Blund och hans sovsand.
Kram på er.
torsdag 20 september 2012
Plugga, träna, äta sova.
Ja, det är väl så mina dagar ser ut nu. Plugga, träna, äta sova. Plugga, träna, äta sova. Plugga, träna, äta, sova. Plugga, träna, äta, sova... Jag förutsätter att ni försår hur det sedan fortsätter :).
Men det är faktiskt inte så farligt och det är inte så att det har pågått så fruktansvärt länge. Jag började med vad jag tror är det vinnande konceptet Plugga, träna, äta, sova förra veckan, och det var något av en mjukstart. Den här veckan har jag gått in lite hårdare för det.
I tisdags var det tex Yoga. Fantastiskt trevligt det där med yoga. En hel timme med in/utandningar och utdragna, statiska och strechande positioner. Fantastiskt. Om jag ska vara ärlig så kan det ibland hända att jag glömmer bort att andas vilket är en väldigt grundläggande förutsättning för fortsatt fortlevnad i dom extra jobbiga positionerna. Då är det bra att instruktören påminner oss ibland att vi ska just andas. Påminnelsen brukar ske i samband med att mitt ansikte byter färg från naturligt lite rosaflammigt till blått. En färg som ansikten alltså inte ska ha.
Så, yoga på tisdagar, och sen onsdagar nu verkar vi ha hittat en najs kombination bestående av två pass på varandra. Vi börjar med BodyStep för att sedan avsluta med Bodypump. Jag körde alltså det igår och kan väl med lätthet säga att jag känner mig en aning mör nu idag.
Det var träningen det.
Plugget. Jo jag pluggar på. Har bestämt mig för att jag ska åka in till Universitetet nu varje vardagsmorgon så att jag är där klockan 8 och sen stanna till ca 16.30. Det är ganska skönt. Då kan jag sitta på campus och plugga där och koncentrera mig. Det har jag gjort nu, i princip sen första veckan och det fungerar bra för mig.
Jag var hemma nu i helgen och det var fantastiskt supermysigt! Det är kul att få mysa med alla vänner och familjen! Jag är ju en sån, en mys.
Nu känns det bra att passa på att nämna att jag har världens bästa pojkvän om nu någon hade något tvivel. När jag landar efter ännu en hemsk flygresa så står han där och väntar på mig med kort och blommor. Fruktansvärt mysigt! än en gång, jag är en mys.
Ska bara berätta för er att den här gången lyckades jag nästan hålla inne min grova panik-åhnej-jag-vill-inte-dö-i-en-flygrkrasch-ångest. Istället för min numera klassiska fulgråt När man gråter helt okontrollerat och det rinner tårar, snor och slem överallt så höll jag det inne och istället blev det en lite finare hollywoodgråt En liten vacker tår som sakta rullar ner för ens ena kind. Det är jag nöjd över. Det är faktiskt väldigt pinsamt att fulgråta på flyget. Jag har blivit tröstad av flera olika damer jag inte känner mitt under mitt fulgråtande. En av dom var en lätt korpulent tysk dam på flyget hem från Chicago.
Nä nu finns det inte så mycket mer att säga. På egen-lägenhets-fronten intet nytt. Men det funkar fint att bo här änsålänge :)
Så ofta som jag skriver i bloggen nu kommer väl att bli standarden. Ungefär ett inlägg i veckan, kanske lite mer. Men inte så jätteofta, absolut inte varje dag. Anledningen till varför jag kommer att skriva lite mer sällan är simpel. Det händer inte så fruktansvärt mycket nytt. Och jag vill helst bara skriva när det känns som att det finns något värt att skriva om.
Jag har lagt märke till att folk som skriver i sin blogg varje dag skriver sjukt mycket tråkiga saker, typ att dom har duschat, vad dom åt till middag etc. Det är lite tråkigt enligt min mening. NÅVÄL! Ni läser om ni vill eller inte och jag kanske tillochmed kommer börja skriva en massa tråkiga grejer. vem vet?
Nä, nu är det mest bara massa tjoller jag skriver så jag säger hejdå nu.
Hejdå.
Men det är faktiskt inte så farligt och det är inte så att det har pågått så fruktansvärt länge. Jag började med vad jag tror är det vinnande konceptet Plugga, träna, äta, sova förra veckan, och det var något av en mjukstart. Den här veckan har jag gått in lite hårdare för det.
I tisdags var det tex Yoga. Fantastiskt trevligt det där med yoga. En hel timme med in/utandningar och utdragna, statiska och strechande positioner. Fantastiskt. Om jag ska vara ärlig så kan det ibland hända att jag glömmer bort att andas vilket är en väldigt grundläggande förutsättning för fortsatt fortlevnad i dom extra jobbiga positionerna. Då är det bra att instruktören påminner oss ibland att vi ska just andas. Påminnelsen brukar ske i samband med att mitt ansikte byter färg från naturligt lite rosaflammigt till blått. En färg som ansikten alltså inte ska ha.
Så, yoga på tisdagar, och sen onsdagar nu verkar vi ha hittat en najs kombination bestående av två pass på varandra. Vi börjar med BodyStep för att sedan avsluta med Bodypump. Jag körde alltså det igår och kan väl med lätthet säga att jag känner mig en aning mör nu idag.
Det var träningen det.
Plugget. Jo jag pluggar på. Har bestämt mig för att jag ska åka in till Universitetet nu varje vardagsmorgon så att jag är där klockan 8 och sen stanna till ca 16.30. Det är ganska skönt. Då kan jag sitta på campus och plugga där och koncentrera mig. Det har jag gjort nu, i princip sen första veckan och det fungerar bra för mig.
Jag var hemma nu i helgen och det var fantastiskt supermysigt! Det är kul att få mysa med alla vänner och familjen! Jag är ju en sån, en mys.
Nu känns det bra att passa på att nämna att jag har världens bästa pojkvän om nu någon hade något tvivel. När jag landar efter ännu en hemsk flygresa så står han där och väntar på mig med kort och blommor. Fruktansvärt mysigt! än en gång, jag är en mys.
Ska bara berätta för er att den här gången lyckades jag nästan hålla inne min grova panik-åhnej-jag-vill-inte-dö-i-en-flygrkrasch-ångest. Istället för min numera klassiska fulgråt När man gråter helt okontrollerat och det rinner tårar, snor och slem överallt så höll jag det inne och istället blev det en lite finare hollywoodgråt En liten vacker tår som sakta rullar ner för ens ena kind. Det är jag nöjd över. Det är faktiskt väldigt pinsamt att fulgråta på flyget. Jag har blivit tröstad av flera olika damer jag inte känner mitt under mitt fulgråtande. En av dom var en lätt korpulent tysk dam på flyget hem från Chicago.
Nä nu finns det inte så mycket mer att säga. På egen-lägenhets-fronten intet nytt. Men det funkar fint att bo här änsålänge :)
Så ofta som jag skriver i bloggen nu kommer väl att bli standarden. Ungefär ett inlägg i veckan, kanske lite mer. Men inte så jätteofta, absolut inte varje dag. Anledningen till varför jag kommer att skriva lite mer sällan är simpel. Det händer inte så fruktansvärt mycket nytt. Och jag vill helst bara skriva när det känns som att det finns något värt att skriva om.
Jag har lagt märke till att folk som skriver i sin blogg varje dag skriver sjukt mycket tråkiga saker, typ att dom har duschat, vad dom åt till middag etc. Det är lite tråkigt enligt min mening. NÅVÄL! Ni läser om ni vill eller inte och jag kanske tillochmed kommer börja skriva en massa tråkiga grejer. vem vet?
Nä, nu är det mest bara massa tjoller jag skriver så jag säger hejdå nu.
Hejdå.
söndag 9 september 2012
VKM-bilder och veckan som gått.
Lite bilder från VKM
Den här veckan har jag börjat skolan på riktigt och haft föreläsningar och hela kittet. Som en äkta student Det är ju föreläsningar och inte lektioner.
Man kan väl lugnt säga att jag fick något av en skolchock! En fullt ut skolchock, komplett med total-ångest, gråtandes i telefonen med mamma, misär, hemlängtan och mer gråtandes med mamma.
Jo men det är ju såhär vet ni att den ena kursen kallad inledande extern redovisning är superduper svår, jätteomfattande och rent utsagt skittrist! Boken som vi läser till den här kursen heter principbaserad redovisning och är väldigt opedagogisk och värdelös milt sagt.
Sen hjälper det inte direkt att det första alla studenter, rektorn, och lärare säger är något i stil med; Universitetsstudier är jättesvårt, ni måste ha väldigt mycket diciplin, 20% av alla studenter hoppar av för att det är så svårt, alla av er kommer inte klara det här, alla har inte vad som krävs, ni förväntas lära er allt själva och stå för ert eget lärande, ni förväntas lägga ner 20 timmar i veckan på den här kursen och 40 timmar på den här.
Min nervösa lilla själ hade redan börjat skaka av förskräckelse inför allt detta svåra och jobbiga som jag aldrig varit med om tidigare, långt innan första föreläsningen ens hade ägt rum. Och när vi då börjar med inledande extern redovisning, ja då bröt den lilla förskräckta själen ihop. Den sprack till ungefär en miljon små förskräckta själsbitar som alla sprang runt i panik åt olika håll. Det var väldigt jobbigt
Men jag har lugnat ner mig lite nu. Det får bli som det blir. Det är bara att ta sig igenom den här skitkursen och sen aldrig mer se tillbaka på det för seriöst, vem fasen vill hålla på med bokföring egentligen?! Inte jag i alla fall.
Så, men den andra kursen vi precis har påbörjat nu i fredags verkar väldigt intressant. Den heter Ledning och organisation av affärsverksamhet. Boken som vi läser till den som dessutom är i bekväm storlek och inte lika stor, tung och klumpig som principbaserad redovisning. heter Integrerad organisationslära och den är väldigt enkel att förstå, har bra poänger och är bra skriven. Perfekt!
Kursen handlar om organisationer, framförallt företag och hur dom leds och är uppbyggda.
Vi har fått en gruppuppgift i den kursen som går ut på att vi ska hjälpa Ishotellet i Jukkasjärvi att driva sitt företag ett steg längre. Håller just nu på att göra lite efterforskningar på hotellets hemsida.
Jag vill också passa på att säga att jag kommer hem en liten snabbis nu på torsdag kväll för att sedan flyga tillbaka måndag morgon. Jag ska göra mitt bästa men jag kanske inte hinner hälsa på er alla. Men det är ingen fara, jag kommer ju hem fler gånger.
Kram på er!
måndag 3 september 2012
Soldater och en VKM
Hej igen!
Jag tänkte nu berätta lite om vad som har hänt i helgen.
Vi börjar med Fredagen:
Jo, som jag säkert har nämnt så jobbar ju både Sylvia och Linus (mina "Roomies") inom försvaret. Dom jobbar här i Luleå, ganska nära flygplatsen på en anläggning som jag tror heter F21.
Sylvia har precis jobbat sin sista dag och har nu tagit tjänstledigt för att börja plugga juridik och franska på LTU, medans Linus jobbar kvar.
Just nu så är det en superstor flygövning tillsammans med sju andra nationer här i Luleå, bla, Jenkare, britter, danskar och schweizare. Stackars Linus håller just nu på och jobbar ett sjudygns-pass, det är han och hans grupp som har hand om säkerheten runt anläggningen. Han berättade för mig att det är aktivister som hotar med att dom ska sabotera. Det skulle vara extremt obra. Tex, säg att det springer in en aktivist med en slägga och börjar slå sönder ett av jenkarnas plan för någon miljard. Då har jenkarna rätt att skjuta skarpt på aktivisten och då får Linus och dom i sin tur rätt att skjuta skarpt på jenkarna. Otroligt dåligt scenario som resulterar i en lätt internationell kris. Därav Linus sjudygns-pass.
Men i Fredags nu då så var det en jättestor fest inne på anläggningen för våra kära utländska soldater. Och sylvia som är befäl (jag tror att hon är det, hon är en mellanchef. Om vi tar serietidningen Knasen, då är Knasen soldat medans Schassen är hans chef men inte den högsta chefen) Nåväl! Sylvia är mellanchef! var ju såklart också bjuden. Alla som inte jobba just då var bjudna. Hon frågade mig om jag ville följa med. Det ville jag såklart. Sen när vi redan ska åka då säger hon något i stil med; "Det är nog bäst att jag tar med mössan till dig, för om vi måste ha uniform på oss så kan du få en utav mina och så säger vi bara att du är kadett och går typ aspirantutbildningen, då är du förlåten för allt!" Va?! smyga in på en militäranläggning!?
Mina föräldrar och alla andra vet ju redan att jag hade en extremt rebellisk tonårsperiod där jag gjorde allt småbus och olagligt som man egentligen inte fick göra. Sjukt rebellisk. INTE! Shit, jag har aldrig gjort något man inte får göra.
Jag blev supernevös. Bli insmugglad på en militärbas, det kommer aldrig gå, dom kommer se igenom mig, jag är sämst på att ljuga, jag kommer hamna i fängelset och starta en stor internationell kris om jenkarna får reda på det här!! Ångest!
Och mycket riktigt när vi var där så var det absolut förbjudet att ta med några civila in på området. Sylvia gick fram och pratade med hon i luckan och legitimerade sig. sen kom hon fram till mig och sa; "Säg att du glömt legitimationen.
Okej tänkte jag, nu gäller det. Det är nu eller aldrig. Jag kände hur svetten började rinna, jag tänkte på min fängelsecell och kriget mellan Sverige och Usa. När jag kom fram till luckan stirrade jag bara på kvinnan på andra sidan glaset. Jag fick inte fram ett ljud. Jag blev helt stum. jag tittar på kvinnan i luckan, jag tittar på Sylvia, jag tittar på kvinnan i luckan, jag tittar runt mig, försöker hitta en utväg, åt vilket håll ska jag springa, hur ska jag gömma mig, gode gud jag vill inte hamna i fängelset!
Innan jag hinner fly min kos så tar Sylvia över;
Sylvia: Hon har glömt sin legitimation. Men hon är ju med mig och jag har ju legitimerat mig så det räcker väl?
Kvinna: Nej tyvär jag är så ledsen. Inga civila idag. Om det inte är så att det är någon här i vakten som känner igen henne och kan stå i god för att hon är den hon är så kan jag tyvär inget göra.
Sylvia: Hm okej, ett ögonblick.
Sylvia springer sedan iväg kanske 20 meter till en soldat som står lite längre bort och fixar med flaggorna.
Sedan kommer tillbaka med honom i släptåg.
Sylvia: Sådär.
Kvinna: Känner du igen henne?
Soldat: Ja.
Kvinna: Hehe, okej då. Välkomna in.
Sylvia: Tack!
Jag: ...?...
Det visade sig att soldaten jobbade tillsammans med Linus. Men jag hade ju aldrig sett honom i hela mitt liv. Om Kvinnan bara hade ställt den enkla frågan; vad heter hon? till soldaten, hade allt varit kört och jag suttit i fängelset just nu.
Väl inne på anläggningen var det fullt röj! dom hade slagit upp ett stort tält där ett band spela och det vara hur mycket mat och öl som helst, allt gratis. Tidigare på dagen hade dom grillat tre hela renar över öppen eld och köpt in för mycket öl.
Sylvia hade varnat mig för att vi kanske skulle bli raggade på, för att det var så lite tjejer där (jag räknade till ca 20 tjejer ink oss och kanske 200-300 killar.) Jaha tänkte jag, inte direkt troligt, jag har levt i 22 år, tågluffat två gånger och aldrig blivit direkt raggad på. Shit vad fel jag hade. Det var helt overkligt och ibland lite obehagligt. Vart man än titta så var det någon som fastnade med blicken på en och dom pratade och pratade. Jag försökte så smidigt jag kunde inte det minsta smidigt slänga in att jag har en pojkvän som jag är jättelycklig med. jag vet inte hur man gör, jag har ju aldrig övat. jag har sett hur dom coola tjejerna gör i filmer när dom inte vill ha någon där. Dom typ säger "nej tack, inte intresserad" och sen så är det klart. jag kan bara inte göra så, jag känner mig så otrevlig bara av att tänka tanken att det känns som att Karma omedelbart kommer släppa ett kylskåp på mig.
Nåväl. Dom flesta var faktiskt väldigt trevliga!
Hela tiden som jag var inne på anläggningen så var det under en slags skräckblandad förtjusning. Det var så spännande att vara där inne fast jag inte fick samtidigt som jag var helt livrädd.
Självklart så var det ju ingen därinne som brydde sig om ifall jag verkligen jobbade inom försvaret eller ej. Det var ju party, med gratis öl och mat.
Vid klockan 01.00 ungefär så åkte vi ett gäng in till stan och gick på O'learys Sveriges största och hängde där till ca 03.00. Sen åkte vi hem. jag somnade omedelbums.
I lördags då:
Då var det Välkomstmiddag på Ltu. Alltså VKM. Det var en finsittning med trerätters, spex och sång.
Fantastiskt trevligt! Jag hade ju piffat till mig lite. Lånat en klänning av Sylvia och sminkat mig och grejer. Vi fick bra platser jag och mina lilla klick, nära scenen. Kvinnokören sjöng, Manskören sjöng, det var spex och god mat. Som sagt var en mycket, mycket trevlig kväll.
Jag ska väl kanske lägga upp lite bilder från den kvällen.
Så, jag skulle kunna skriva lite mer utförligt om lördagen. men jag orkar inte just nu. Plus att jag måste göra mig iordning för snart är det min första lektion! Principbaserad redovisning.
Önska mig lycka till!
Kram på er alla!
Jag tänkte nu berätta lite om vad som har hänt i helgen.
Vi börjar med Fredagen:
Jo, som jag säkert har nämnt så jobbar ju både Sylvia och Linus (mina "Roomies") inom försvaret. Dom jobbar här i Luleå, ganska nära flygplatsen på en anläggning som jag tror heter F21.
Sylvia har precis jobbat sin sista dag och har nu tagit tjänstledigt för att börja plugga juridik och franska på LTU, medans Linus jobbar kvar.
Just nu så är det en superstor flygövning tillsammans med sju andra nationer här i Luleå, bla, Jenkare, britter, danskar och schweizare. Stackars Linus håller just nu på och jobbar ett sjudygns-pass, det är han och hans grupp som har hand om säkerheten runt anläggningen. Han berättade för mig att det är aktivister som hotar med att dom ska sabotera. Det skulle vara extremt obra. Tex, säg att det springer in en aktivist med en slägga och börjar slå sönder ett av jenkarnas plan för någon miljard. Då har jenkarna rätt att skjuta skarpt på aktivisten och då får Linus och dom i sin tur rätt att skjuta skarpt på jenkarna. Otroligt dåligt scenario som resulterar i en lätt internationell kris. Därav Linus sjudygns-pass.
Men i Fredags nu då så var det en jättestor fest inne på anläggningen för våra kära utländska soldater. Och sylvia som är befäl (jag tror att hon är det, hon är en mellanchef. Om vi tar serietidningen Knasen, då är Knasen soldat medans Schassen är hans chef men inte den högsta chefen) Nåväl! Sylvia är mellanchef! var ju såklart också bjuden. Alla som inte jobba just då var bjudna. Hon frågade mig om jag ville följa med. Det ville jag såklart. Sen när vi redan ska åka då säger hon något i stil med; "Det är nog bäst att jag tar med mössan till dig, för om vi måste ha uniform på oss så kan du få en utav mina och så säger vi bara att du är kadett och går typ aspirantutbildningen, då är du förlåten för allt!" Va?! smyga in på en militäranläggning!?
Mina föräldrar och alla andra vet ju redan att jag hade en extremt rebellisk tonårsperiod där jag gjorde allt småbus och olagligt som man egentligen inte fick göra. Sjukt rebellisk. INTE! Shit, jag har aldrig gjort något man inte får göra.
Jag blev supernevös. Bli insmugglad på en militärbas, det kommer aldrig gå, dom kommer se igenom mig, jag är sämst på att ljuga, jag kommer hamna i fängelset och starta en stor internationell kris om jenkarna får reda på det här!! Ångest!
Och mycket riktigt när vi var där så var det absolut förbjudet att ta med några civila in på området. Sylvia gick fram och pratade med hon i luckan och legitimerade sig. sen kom hon fram till mig och sa; "Säg att du glömt legitimationen.
Okej tänkte jag, nu gäller det. Det är nu eller aldrig. Jag kände hur svetten började rinna, jag tänkte på min fängelsecell och kriget mellan Sverige och Usa. När jag kom fram till luckan stirrade jag bara på kvinnan på andra sidan glaset. Jag fick inte fram ett ljud. Jag blev helt stum. jag tittar på kvinnan i luckan, jag tittar på Sylvia, jag tittar på kvinnan i luckan, jag tittar runt mig, försöker hitta en utväg, åt vilket håll ska jag springa, hur ska jag gömma mig, gode gud jag vill inte hamna i fängelset!
Innan jag hinner fly min kos så tar Sylvia över;
Sylvia: Hon har glömt sin legitimation. Men hon är ju med mig och jag har ju legitimerat mig så det räcker väl?
Kvinna: Nej tyvär jag är så ledsen. Inga civila idag. Om det inte är så att det är någon här i vakten som känner igen henne och kan stå i god för att hon är den hon är så kan jag tyvär inget göra.
Sylvia: Hm okej, ett ögonblick.
Sylvia springer sedan iväg kanske 20 meter till en soldat som står lite längre bort och fixar med flaggorna.
Sedan kommer tillbaka med honom i släptåg.
Sylvia: Sådär.
Kvinna: Känner du igen henne?
Soldat: Ja.
Kvinna: Hehe, okej då. Välkomna in.
Sylvia: Tack!
Jag: ...?...
Det visade sig att soldaten jobbade tillsammans med Linus. Men jag hade ju aldrig sett honom i hela mitt liv. Om Kvinnan bara hade ställt den enkla frågan; vad heter hon? till soldaten, hade allt varit kört och jag suttit i fängelset just nu.
Väl inne på anläggningen var det fullt röj! dom hade slagit upp ett stort tält där ett band spela och det vara hur mycket mat och öl som helst, allt gratis. Tidigare på dagen hade dom grillat tre hela renar över öppen eld och köpt in för mycket öl.
Sylvia hade varnat mig för att vi kanske skulle bli raggade på, för att det var så lite tjejer där (jag räknade till ca 20 tjejer ink oss och kanske 200-300 killar.) Jaha tänkte jag, inte direkt troligt, jag har levt i 22 år, tågluffat två gånger och aldrig blivit direkt raggad på. Shit vad fel jag hade. Det var helt overkligt och ibland lite obehagligt. Vart man än titta så var det någon som fastnade med blicken på en och dom pratade och pratade. Jag försökte så smidigt jag kunde inte det minsta smidigt slänga in att jag har en pojkvän som jag är jättelycklig med. jag vet inte hur man gör, jag har ju aldrig övat. jag har sett hur dom coola tjejerna gör i filmer när dom inte vill ha någon där. Dom typ säger "nej tack, inte intresserad" och sen så är det klart. jag kan bara inte göra så, jag känner mig så otrevlig bara av att tänka tanken att det känns som att Karma omedelbart kommer släppa ett kylskåp på mig.
Nåväl. Dom flesta var faktiskt väldigt trevliga!
Hela tiden som jag var inne på anläggningen så var det under en slags skräckblandad förtjusning. Det var så spännande att vara där inne fast jag inte fick samtidigt som jag var helt livrädd.
Självklart så var det ju ingen därinne som brydde sig om ifall jag verkligen jobbade inom försvaret eller ej. Det var ju party, med gratis öl och mat.
Vid klockan 01.00 ungefär så åkte vi ett gäng in till stan och gick på O'learys Sveriges största och hängde där till ca 03.00. Sen åkte vi hem. jag somnade omedelbums.
I lördags då:
Då var det Välkomstmiddag på Ltu. Alltså VKM. Det var en finsittning med trerätters, spex och sång.
Fantastiskt trevligt! Jag hade ju piffat till mig lite. Lånat en klänning av Sylvia och sminkat mig och grejer. Vi fick bra platser jag och mina lilla klick, nära scenen. Kvinnokören sjöng, Manskören sjöng, det var spex och god mat. Som sagt var en mycket, mycket trevlig kväll.
Jag ska väl kanske lägga upp lite bilder från den kvällen.
Så, jag skulle kunna skriva lite mer utförligt om lördagen. men jag orkar inte just nu. Plus att jag måste göra mig iordning för snart är det min första lektion! Principbaserad redovisning.
Önska mig lycka till!
Kram på er alla!
onsdag 29 augusti 2012
Dagens Outfit!
Hahaha! NEJ! jag skojade bara! Den här bloggen kommer inte att handla om "dagen outfit" eller vad jag åt till middag eller något liknande. Dom ämnena lämnar jag till våra fina små tonårsflickor som bor i Stockholm att få blogga om. Jag hade tänkt att blogga på ungefär samma sätt som när jag var i usa och jag antar att det är ungefär samma människor som kommer att läsa också. Hej min kära underbara familj!
Det är som sagt var NolleP här på LTU. Jag måste säga att jag inte passar in sååååå bra i någon specifik grupp. Jo då, det har redan blivit grupper. Små klickar som kräver medlemskap av typen blood in, blood out. Och eftersom lilla jag inte fick det mejlet där det informerades om att det nu var Klick-bildning på G så hamnade jag utanför nästan alla klickar.
Det är ingen fara. ni behöver inte vara oroliga för att jag är mobbad eller ledsen. Det är jag INTE. Det var nästan samma sak på gymnasiet. Jag känner mig lite obekväm bland så många nya människor och vet väl inte riktigt hur jag ska bete mig. Kallprat är inte riktigt min grej om man säger så.
Nåväl! men jag känner mig lite Ailien med alla dessa klickar.
Tex ett killgäng där jargongen är i stil med: Öhh, öhöh, asså fatta vad mycket öl jag drack. hö...hö...hö.. öööh, kolla pattarna på bruden där borta. Fett coolt att typ supa tills man spyr och sen vara fett högljudd och grisig hela tiden höhöhö..
Eeeh ja, ett sånt killgäng känner jag verkligen att jag vill hänga med. Eller tjejgänget som hänger precis brevid det där killgänget, lyssnar på vad killgänget säger, fnissar, ler, putar lite med tuttarna, fnissar lite till och sen pratar typ såhär: Hihihihi, men EEEEUUUWWW vad fan säger du? hihihiihhihi fniss fniss fniss. "smink smink smink Kackel kackel kackel. men gud vad töntigt det här är. Asså typ bara GUUUUUUUD vad töntigt.. fniss...hihiihi
Alltså, nu säger inte jag att det är fel att "öhöa" "hihia" prata smink eller supa eller vad det nu kan vara. Jag gör det också ibland. Men inte i sådana koncentrerade mängder att jag känner att jag hör hemma i respektive gäng.
Men jag har faktiskt en liten klick som jag har fått in en fot i. Dom verkar snälla, dom är lätta att ha att göra med och ganska roliga också. Så dom hänger jag gärna med om dom är närvarande. :) Så familjen. Jag är inte helt ensam ;)
Ja, jag hade tänkt att skicka ut ett sms till er alla att jag börjar blogga igen.
Som pappa sa när jag nämnde det för honom; "OOHH perfekt! då slipper jag ringa dig en miljard gånger....Om dagen.
Hehe, men med det vill jag inte säga att ni inte får ringa. ni får jätte gärna ringa.
Allt för mig för den här gången.
Over and out
Det är som sagt var NolleP här på LTU. Jag måste säga att jag inte passar in sååååå bra i någon specifik grupp. Jo då, det har redan blivit grupper. Små klickar som kräver medlemskap av typen blood in, blood out. Och eftersom lilla jag inte fick det mejlet där det informerades om att det nu var Klick-bildning på G så hamnade jag utanför nästan alla klickar.
Det är ingen fara. ni behöver inte vara oroliga för att jag är mobbad eller ledsen. Det är jag INTE. Det var nästan samma sak på gymnasiet. Jag känner mig lite obekväm bland så många nya människor och vet väl inte riktigt hur jag ska bete mig. Kallprat är inte riktigt min grej om man säger så.
Nåväl! men jag känner mig lite Ailien med alla dessa klickar.
Tex ett killgäng där jargongen är i stil med: Öhh, öhöh, asså fatta vad mycket öl jag drack. hö...hö...hö.. öööh, kolla pattarna på bruden där borta. Fett coolt att typ supa tills man spyr och sen vara fett högljudd och grisig hela tiden höhöhö..
Eeeh ja, ett sånt killgäng känner jag verkligen att jag vill hänga med. Eller tjejgänget som hänger precis brevid det där killgänget, lyssnar på vad killgänget säger, fnissar, ler, putar lite med tuttarna, fnissar lite till och sen pratar typ såhär: Hihihihi, men EEEEUUUWWW vad fan säger du? hihihiihhihi fniss fniss fniss. "smink smink smink Kackel kackel kackel. men gud vad töntigt det här är. Asså typ bara GUUUUUUUD vad töntigt.. fniss...hihiihi
Alltså, nu säger inte jag att det är fel att "öhöa" "hihia" prata smink eller supa eller vad det nu kan vara. Jag gör det också ibland. Men inte i sådana koncentrerade mängder att jag känner att jag hör hemma i respektive gäng.
Men jag har faktiskt en liten klick som jag har fått in en fot i. Dom verkar snälla, dom är lätta att ha att göra med och ganska roliga också. Så dom hänger jag gärna med om dom är närvarande. :) Så familjen. Jag är inte helt ensam ;)
Ja, jag hade tänkt att skicka ut ett sms till er alla att jag börjar blogga igen.
Som pappa sa när jag nämnde det för honom; "OOHH perfekt! då slipper jag ringa dig en miljard gånger....Om dagen.
Hehe, men med det vill jag inte säga att ni inte får ringa. ni får jätte gärna ringa.
Allt för mig för den här gången.
Over and out
måndag 27 augusti 2012
I Luleå
Hej Hej.
Jo surru, nu är jag här, i Luleå...
Ja juste, Jag har precis flyttat upp till Luleå nu då och ska studera Internationell ekonomi på LTU Luleås Tekniska Universitet.
Jag har inte riktigt fått tag på en egen bostad ännu. Så just nu bor jag hos Ubersnälla Linus och Sylvia och även Sylvias lillebror Manne som också bor hos dom. Ett litet trevligt kollektiv sådär. Linus och Sylvia är Johans väldigt nära vänner.
Det är ju lite trångt kan man säga. Manne var här före mig så han bor i deras lilla extrarum. Jag, som kom lite senare bor på en gigantisk luftmadrass i vardagsrummet Och känner mig inte alls ivägen, neheedå!.
Just nu är det någonting som kallas för NolleP eller Nolleperioden på LTU innan själva studierna börjar. Det är då vi dom nya studenterna som är "nollorna". Vi går på föreläsningar, leker lekar och ja juste festar! Haha. Men jag har inte festat ännu. Nåväl. Jag tänkte nog festa lite ikväll. Ni vet, för att komma in i gruppen och för att det kan väl vara roligt.
Nu måste jag sluta, ska nog dricka en kopp te och göra mig iordning.
Kram på er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
