Jag i Wien, vad kan gå fel?

Hej hej.


Livet rullar på. Det är faktiskt ganska svårt. Jag pluggar en kurs som heter financial management som är så svår att jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Hm.. Nåväl. Låt mig berätta om lite annat istället. :)


Inte så lång efter att jag precis hade anlänt till Wien så var det ett evenemang som översätts ungefär till Lång natt för museum typ. Det går alltså ut på att en gång per år, så säljs det en biljett för ett väldigt förmånligt pris, som gör att man kan gå in på alla museér i hela Wien. Kvällen börjar klockan 18 och fortsätter till 01. Det gjorde jag. Jag gick till sammanlagt fem museér och en kyrka. Det var i alla fall precis i början av kvällen och jag besökte naturhistoriska museét. Det är väldigt fascinerande. Tänk att för 600 miljoner år sedan det är så längesen att det går inte att föreställa sig, så var det en liten mollusk, som av någon anledning hamnade på havsbottnen, segmenterades och nu står jag, idag, och tittar på den mollusken. helt stört!. Nåväl, det är fortfarande rätt så tidigt så det är inte så mycket människor där inne ännu. Jag har just tittat på mollusker och andra fossiler och börjar komma in lite mer nutid. Det ska sägas att alla montrar är väldigt gamla och fina i trä och glas. De är byggda typ som en skolbänk med ett skåp ovanför. Så man kan kolla "ner" i montern som är i typ midjehöjd och sen upp i skåpet som är typ i huvudhöjd. Jag går i alla fall runt bland alla dessa hundratals montrar och har börjat komma till fossiler av gamla fisk-ödlor. Typ precis när fiskarna började utvecklas och gå upp på land.
Jag går där, är djupt koncentrerad och fascinerad över alla dessa fossiler. Jag fokuserar bara på den montern jag har precis framför mig medans jag går längst raderna. Alla fossiler och skelett är i gråa och bruna toner i sten. Det jag inte visste var att lite längre fram, så hade de gjort en liten rolig grej för att illustrera hur dessa varelser som just börjat gå upp på land såg ut. De hade gjort en modell av en fisk-ödla, som "kröp upp" ur montern, där glaset på montern typ representerade vatten. Det är alltså en väldigt färggrann stor jäkla ödla, där halva ödlan fortfarande är kvar i montern medans andra halvan är påväg upp genom ett hål i glaset. Så när jag står alldeles intill den här jäkla ödlan, ser jag den i utkanten av mitt öga, blir jag så jäkla as-rädd att jag hoppar bakåt och skriker ett ljust panikslaget skrik. Jag inser såklart mitt misstag i samma stund som det sker. Men som ni nog förstår är det svårt att rädda en sån situation och fortfarande verka världsvan och cool. Jag stänger munnen, kväver resten av skriket, lägger märke till allt adrenalin som pumpar i kroppen och försöker trycka ner min fight or flight instinkt. Jag tittar runt mig, lite allmänt sådär och hoppas att ingen sett mig. Och ja, jag klarade mig ganska bra faktiskt, det står en tant några rader längre bort och ser en smula förvånad ut, men det är allt. Jag ler mot tanten, pekar lite fånigt mot den gröna ödlan och smiter snabbt därifrån. OOH Yeah, värdigheten i behåll!

Det var också under den här natten jag lade märke till hur dyrt kaffet är, och hur billigt vinet är. Jag kände mig väldigt Wiensk och tänkte: Mhm, en liten fika med en tårtbit och cappuccino (eller Melange som det heter här) skulle sitta fint. Jag är ju inte den som är den utan jag tar ju seden dit jag kommer. Bom! Världsvan! Tänkt och gjort, jag sätter mig i ett café i konstmuseet och beställer en black-forest cake och en melange. Det är efter att jag beställt som jag tittar lite i menyn. Se på fasen. Melange=3.90 EUR, Glas vitt vin (närproducerad Gruner veltliner)= 2.30 EUR. Jahaja.



Jag har ännu en gång visat att det inte spelar någon som helst roll att jag har mer eller mindre tränat regelbundet sen jag var 15 år, jag har fortfarande ingen som helst kontroll över mina lemmar. På en och samma dag lyckades jag skada båda mina knän. Det är konstigt, jag som aldrig skadar knäna, det är oftast fingrar, armbågar och tår som råkar illa ut. Det går till på följande vis: Jag sitter på den tidiga lektionen och försöker att inte somna. Det är en tre timmar lång lektion på tisdagsmornar med start klockan 08.00. Bänkarna är riktigt obekväma, Tänk er typ kyrkbänkar i rader.  Jag börjar få ett riktigt jobbigt och smärtsamt fall av trä-rumpa och ska försöker variera min position så gott det går. Jag tänker att jag bara ska glida ner lite. pang! Mitt högra knä slår rakt in i "balken" som håller upp raden framför mig. AJ! Men vad ska man göra, jag satt ju i princip still, och nu har jag ont i knät, typiskt. Bara att låtsas som ingenting och fortsätta försöka koncentrera sig på föreläsningen.
Det som sedan hände med mitt vänstra knä var inte riktigt lika diskret... Det var på en annan föreläsning lite senare samma dag. En föreläsning som går ut på diskussion och att man ska prata inför klassen. Det är en mycket mindre klass, litet klassrum, färre elever (kanske 20 stycken) och här är det vanliga bord och stolar på rad. Jag sitter i mittersta raden av tre. Professorn har just slutat prata och det är dags för ett par killar att gå upp och hålla sitt seminarium. Jag är så törstig att jag håller på att avlida. Jag gör en snabb övervägning, 30 minuter kvar av lektionen, nej jag behöver vatten nu. Så jag tar min tomma vattenflaska som jag ska fylla på, och pressar mig på sniskan så smidigt som möjligt mellan alla bord, stolar, elever, ryggsäckar mm. Kommer ut utan incidenter, springer och fyller på vattenflaskan utan incidenter. Kommer tillbaka och ska pressa mig lika smidigt, tillbaka till min plats. Nu känns det lite bråttom för killarna är redo att börja prata. Så jag försöker skynda mig lite. KLANG!! Det är ljudet som uppstår när mitt vänstra knä smäller rakt in i  kanten på ett bordsben. Det gör så satans ont. mycket mycket ondare än det som hände mitt högra knä. Den plötsliga smärtan får mig att vika mig lätt dubbel, utbrister ett spontant "aj fan!. Det blir totalt knäpptyst och typ alla stirrar på mig. En tjej frågar lite försiktigt: "Oh shit, are you okey?" Jag:"oh yes no worries, I´m fine! Men grejen är att jag är inte "fine" Smärtan i knät går liksom inte över. Det bara fortsätter att göra ont. Jag linkar vidare till min stol, sätter mig ner och har ont i knät. Men gå över nån gång! Vad händer? det gör fortfarande ont. Aj aj aj. Senare när jag kom hem så gjorde det fortfarande och och jag hade ett saftigt blåmärke rakt på knät. Gjorde ont varje gång jag böjde det.

Så! Varför spendera så mycket tid på träning om jag aldrig någonsin ska bli medveten om vart mina egna kroppsdelar befinner sig!? orättvist. 


Det var allt för denna gång.
Kram  på er.