"mare mare, vad gör man med en söndagsmorgon?"

Hej alla kära!

Ska börja med mina prestationer i skolan fett stolt. Jag och min grupp fick godkänt-plus på ett mini-seminarium i Mikroteori och sen har jag klarat båda duggorna ett miniprov som man gör själv över datorn i mirkroteori också!  Ta det mikroteori! Jag är Hannis och jag har kommit för att totalt utklassa dig med dina knepiga grafer och svårfunna logik! BOM!

ja.

I fredags var det förfest här hemma hos mig. Fösta gången som jag har bjudit hem några vänner här. Fick total städa hela lägenheten. Det var ju behövligt i och för sig.
Det är sådana gånger. Dom gångerna då man kommer hem från skolan, som man hoppas. Hoppet finns där, det dör aldrig. Man vet att chansen är mikroskopiskt liten, näst intill obefintlig. Folk säger att man är ologisk, men jag fortsätter att hoppas. Jag hoppas med hela min själ och existens, att när jag kommer hem, så ska disken ha diskat sig själv... det hände inte den här gången heller...

Sen när vännerna sedan kom var lägenhet fin och ren disken var diskad. Vi hade det askul. Jag måste säga att det är ett fruktansvärt trevligt gäng filurer jag har träffat! :)

När vi var klara hemma hos mig och självklart stökat till och skapat mer disk så gick vi till Stuk restaurang och bar i skolan för studenter. För vi hade köpt biljetter till Björn Rosenström som spelade där. Det var askul! Bra drag och alla var så glada. Björn är ju rolig också.

Efter det gick jag hem. Dom andra skulle hem till Fia på efterfest och käka toast men ni känner mig, jag är en väldigt trött människa. Så jag sa hejdå och började den vanligtvis 15 minuter långa vandringen hem. Som den här gången tog kanske ca 25 minuter. Anledningen var att jag hade ont i fötterna, anledningen till det var för att jag hade på mig mina fina klackskor vill man vara fin får man banne mig lida pin! Dom brukar i vanliga fall inte göra ont, inte ens efter flera timmar. Men att stå och hoppa till Björn Rosenströms "Sockerplast" är inte bra för fötterna.
När jag gick den hala och snöiga vägen hem med värkande tår, så visade det sig att det hade brunnit i ett utav studenthusen som ligger på vägen hem. Det var fullt pådrag med två ambulanser, två brandbilar och en polisbil. Det rykte ur en lägenhet luktade majbrasa och rökdykare gick runt med ficklampor och kollade in i fönstren. Det verkade inte som om att någon hade skadat sig tur!
Det huset är stängt nu, massa polisband och skyltar. Nåväl.


Nu ska jag snart hem till Linus och Manne. Sylvia är på en kurs i Karlstad. Dom har bjudit på middag. Det ska bli trevligt!


Jag ska erkänna att jag har gått runt i pyjamas ända till klockan 14.30. Bytte nyss om  vad ska jag säga? Jag är en mysig människa som trivs väldigt bra i pyjamas och sockor. Men tillslut  kände jag mig ändå lite väl sluskig, så jag gick och bytte om. Det är då, när jag står där, halvnaken i väntan på att deon ska torka och borstar tänderna som det knackar på dörren.
Såhär gick mina tankar då:
Varför knackar det på dörren? Varför har inte porttelefonen ringt? Hur i helsike kom dom i såfalla upp hit!? Har dom jehovas i Luleå? Jag orkar verkligen inte diskutera Jesus halvnaken med tandkräm i munnen. Äh, jag struntar i att öppna!! Men gud, det kan jag ju inte göra!!! vad otrevligt av mig att ens tänka så... Jag är en oartig människa. Nej men vänta, jag har ju bara tänkt så, jag kommer ju att öppna dörren, bra! Ingen kan komma och säga att jag minsann inte har hyfs!
Men hur ska jag lösa det här nudå? Jag kan ju inte dra på mig tröjan, deon har ju inte torkat.. Jag får ta morgonrocken, men det kommer ju se konstigt ut. Finns inget att göra åt det, på med morgonrocken nu bara. Japp det ser konstigt ut..
Jag går från badrummet till dörren. Jag kikar genom nyckelhålet och där står en kille i typ min ålder.
Undrar vad han vill? Inte diskutera Jesus hoppas jag. han borde komma från huset, en granne, han har inga ytterkläder på sig. 
Jag har en säkerhetskedja på min ytterdörr.
Åh, hur ska jag göra med kedjan!? Ska jag lämna den på sådär som dom gör i filmer. Nejmen hur skulle det se ut? Att bara sticka ut snoken och stirra på honom. Nej jag får ta bort kedjan och öppna hela dörren. Men tänk om han bara tränger sig in och typ skadar mig och sedan stjäl alla mina saker? Så kan vi inte ha det. jag får hämta sprejen, men vart fasen har jag lagt den? Nej jag hinner inte, han kanske går. Och då verkar jag ju otrvelig, och jag kom ju just fram till att jag absolut inte var otrevlig! Jag får förbereda mig, om han försöker sig på med något lurt sparkar jag honom i huvudet. Jag når inte så högt. Okej, jag sparkar honom i magen. Bra! det gör jag. Kom an bara!!!
Jag öppnar dörren med ett leende.
Jag: Hej!
Kille: Hej, Han tittar på mig med mina jeans, och morgonrock Kommer jag olägligt?
Jag: Asså nja, nää,ja, det beror lite på. Vad gäller det?
Kille: Jo jag bor på våningen ovanför din.
Åhnej han ska klaga. Jag skulle inte ha övat på mitt trumsolo, det låter så mycket. men jag spelar ju inte trummor! Jag har varit tyst som en mus hela dagen och gårdagen! Det måste vara från i fredags då lät vi ju, men varför ska han komma och klaga nu, två dagar efter?
Jag: Okej.
Kille: Det är så att jag har tappat ett grytunderlägg på din balkong.
Jag: Va?
Kille: Jo alltså, jag har tappat mitt grytunderlägg på din balkong. Det gled igenom springorna på något konstigt vis.
Jag: Är det sant?
Kille: Ja...
Jag: Men gud vad lustigt! Jag ska genast gå och kolla.
Jag går iväg och mycket riktigt så ligger det där.
Jag: Ja titta, här ligger det. sådärja, varsågod.
Kille: Tack.
Jag: Ha en trevlig kväll!
Kille: ja, detsamma.
Jag: Hejdå.
Kille: Hejdå.


Så kan det gå :)

Nu får ni ha det så bra alla fina!
Hejdå!