måndag 25 november 2013

Låt detta inlägg handla om lite allt möjligt.

Hej!


Jag vill börja med att be om ursäkt för att det har tagit så lång tid för mig att skriva det här inlägget!
Ursäkta! Men men det har inte varit så lätt för lilla mig. Jo såhär är det. Jag har varit ganska stressad. Det är väääääldigt mycket att göra i skolan just nu. Och när jag då sedan kommer hem på kvällarna eller har en "ledig" helg, så känner jag att jag helt enkelt inte orkar skriva i bloggen. Det är inte bara bloggen som blivit lidande... Mina vänner, jag har seriöst funderat i flera veckor nu att jag kanske borde ta och ringa Pim, för honom var det ju längesen jag pratade med. Men jag har inte orkat. Ett samtal med en utav mina äldsta vänner, har jag skjutit upp i flera veckor! Men vad fasen!? Det är ju bara att när som helst plocka upp luren och ringa!  Ja, jag vet att det är det. Men det är det som är grejen när jag blir stressad eller känner att jag har för mycket att göra, jag skjuter upp det. Jag skjuter upp det för att den minsta lilla uppgiften, eller tanke, blir helt enorm i mitt huvud. Saken jag tänkt att göra växer, den blir gigantisk, typ den största och jobbigaste grejen jag någonsin tänkt!!!! Ja. Helt knäppt! Så det är därför Pim fått vänta, ni fått vänta, inköpet utav flygbiljetter har också fått vänta.... Det ska nu tilläggas att jag faktiskt har ringt Pim redan. Han mår bra :) och att jag redan köpt flygbiljetter, och att jag i skrivande stund skriver i bloggen! HA!
Det är därför jag inte har skrivit i bloggen på så lång tid.

För att citera min sambo:
" Hannis, du hanterar ju stress ungefär lika bra som en nykläckt kycklingunge" 
Hm, ja, svårt att säga något emot en sådan fint argumenterande kommentar.

Moving on!

Vad kan jag berätta om nu då? Det har hänt ganska mycket, samtidigt som det inte har hänt nånting. Hur är detta fenomen möjligt? Såhär gör jag: jag tänker skriva lite om vad som känns bäst just nu. Allt hipp som happ utan någon specifik ordningsföljd. Perfeeeekt!

Min tenta. Jag var två och ett halvt poäng från VG i vetenskapsteori tentan. surt . Men ingenting att tjura över. fruktansvärt surt. I Business strategy lyckades jag kamma hem ett VG mindre surt, mer sött.

Det känns som att mitt liv just nu mest består i att leva i cirkel. En cirkel som ser ut såhär: Vakna -> gå till skolan-> plugga -> träna -> äta -> sova. och sen runt, runt och runt igen. Mycket skola och träning just nu. 
Jag har börjat gymma lite mer seriöst med Johan och Niclas från min grupp och klass brukar också vara med.  Det känns ganska bra i kroppen att gymma lite mer seriöst. Att dela upp muskelgrupper och sen träna dom en dag i taget. 
Att träna på det här sättet har framförallt lett till två saker:
1, jag är hungrig som ett djur! 
Det är inte första gången jag ser det sambandet mellan hård träning och att ens mage förvandlas till ett bottenlöst hål. förövrigt tror jag att detta samband finns hos hela Svensson. Sett liknande tendenser hos pappa men kanske framförallt hos David. 
2,  Jag känner mig just nu ungefär lika vig, smidig och graciös som en betongsugga.
 Nu läser säkert min kära farmor det här och tänker att det där med stretching, det är säkert något som jag har slutat att syssla med. Men så är det inte alls....nästan... Det kanske är så att musklerna kräver så sjuuuukt mycket stretching. Och i slutet av passet, när stretchingen ska ske, ja då är jag så hungrig (se 1,) att det inte går dit en till och vi måste skynda oss hem och laga mat innan jag förvandlas till ett hemskt odjur som inte kan bestämma sig för om hon ska slåss eller gråta. 
Men som sagt, förutom 1, och 2, är det väldigt tillfredsställande att träna på det här sättet. Jag känner mig stark!  
Jag har för den sakens skull inte slutat med yogan. Nejdå, den sker på tisdagar som vanligt. 
På måndagar så tränar vi alla cardiocross ett högintensivt cirkelträningspass med fokus på kondition som vanligt. I början utav cardiocross passen ligger ens fokus mycket på att bara kämpa så hårt som möjligt. Men ju längre tiden går, desto svettigare blir alla. Så när man är på den sista av banorna, då handlar det lika mycket om att undvika att nudda dropparna av svett som är på golvet. blä. En av dom sista övningarna heter bear crawl. Man ska alltså krypa längst med golvet med rumpa, axlar och knän så nära marken som  möjligt men bara ha händer och tår som faktiskt nuddar golvet. Jasså, lät inte det jobbigt? Ta några varv så kan vi prata mer om hur inte jobbigt det var sen ;). Den stationen är i princip som en hinderbana av Uh-det-här-är-så-äckligt-jag-vill-absolut-inte-sätta-ner-handen-i-en-pöl-av-andra-människors-svett. Vilket händer  typ varje gång huuuga vad otrevligt. Förra gången jag körde det där och satte ner handen i en hel liten sjö av svett så gick det en kall kår längst med hela ryggraden och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte drabbas av en klassisk äckel-panik-attack. Ni känner säkert alla till en sån :p.
Men jobbigt är det. Ja satans vad jobbigt det är ibland. Det är under dom passen, när jag svettas och flåsar som allra mest, då jag kan drabbas av en släng av tillfällig hypokondri.
Nä, det ska inte vara såhär tungt! Ska det verkligen svida såhär i musklerna? Ska det vara såhär svårt att andas!? Nej! NÄ! Jag är sjuk... Det är det enda som förklarar varför det är såhär jobbigt. Astma...Astma, ASTMA! Jag har astma! Det är den enda förklaringen! Tusse, tusse mig! som har levt ett liv så länge utan att ha förstått att jag har astma. Vilka dåliga idrottslärare jag har haft, varför har dom inte förstått att jag har astma!? Och mina FÖRÄLDRAR!?! Va! varför har dom inte hjälp mig med det här, deras enda dotter! Kunde dom inte ha varit lite mer uppmärksamma på hur SVÅRT det är för lilla mig att andas!! Det är när jag springer runt där och tycker som mest synd om mig själv och skyller svidandet i mina lungor på ett dåligt skolsystem och ouppmärksamma föräldrar som mina egna tankar slår mig rakt över näsan och jag faktisk kommer på att: Vafasen!!! Jag har ju bara dålig kondis! Skit också.... 
Men det blir väl någon ordning på kondis också tror jag. Vi jag, Johan och hela gänget har bestämt oss för att springa Ferruform-milen i slutet av våren. Så har jag ingen ordning på kondisen då, finns det en risk för att det kan bli lite jobbigt. 


Men nog om träning nu! Vad mer, Jo!

Jag var ensam hemma nu i helgen. Eller, det var meningen att jag skulle vara det för Johan var i Boden på en skyddsvakts utbildning med hemvärnet. Jag sover alltså hemma själv på fredag kväll, medans Johan sover med en massa andra män i en liten barack i Boden. Sen på lördagskvällen ringer Johan mig och vi pratar lite. Johan berättar att han inte har sovit direkt mycket alls, han har i stället legat vaken och lyssnat på när en rätt så korpulent och tydligen också förkyld man har andats under natten. Det var inte det att Johan tyckte att det var en rätt så intressant sak att göra, det där med att lyssna på dennes andning. Det var bara det att de öronproppar som Johan så förutseende hade packat med sig, dom hade han lämnat i en lektionssal. mindre förutseende.  
Vi fortsätter att prata lite om dittan och dattan och jag säger att jag saknar honom och att livet i största allmänhet är trevligare när han inte är i Boden, som i det här fallet då , utan hemma med mig. såhär i efterhand kan jag se framför mig hur finurlig Johan lär ha sett ut där i bilen, pratandes med mig. För Johan var inte alls påväg tillbaka till barackerna som han påstod. Nej, han var på väg hem för att överraska mig! Vilket jag inte hade en susning om.  Vi lägger på och jag återgår till att vara ensam i lägenheten, tittandes på TV. 
Ca tio minuter från det att vi har lagt på, öppnas ytterdörren. 
Nu händer allt i mig på samma gång! Jag ska försöka förklara så gott det går, mina handlingar och min känsla som uppstår nu.
En nyckel sätts ljudligt i låset och vrids om.
Jag blir totalt livrädd! I hjärtat känns det som om att en ampull med adrenalin har sprängts. Jag vet att det inte kan vara Johan. För Johan är ju uppenbarligen i Boden. Det är alltså en inkräktare. Uppenbarligen!
Ampullen i hjärtat sprängs i exakt samma mikrosekund som jag hör ljudet av nyckeln. Adrenalinet forsar ut i kroppen och känns som ett darrer i fingertoppar och fötter. Fast i en blandad förvirring mellan fight or flight gör jag en crazy ninja skydds-attack hopp i soffan. Det blir först att jag trycker mig bak mot soffan för att fly, samtidigt som andra halvan av kroppen hoppar framåt för att attackera inkräktaren. Slutresultatet blir en Hannis som är helt ihopvikt med ett ben och fot kvar i soffan, den andra foten på golvet, en hand som håller sig krampaktigt kvar i filten i soffan och en hand som vill skjuta hela kroppen framåt genom att ta stöd mot soffbordet. Ståendes såhär får jag se att det bara är min kära älskling som kommer in genom dörröppningen för att lite romantiskt överraska mig. Och ja, jo, jätteromantiskt och mysigt var det ju, efter ca en 30 minuter av att först ligga på golvet och reflektera över mina icke existerande överlevnadsinstinkter, sedan skälla lite på Johan, sedan bli glad på Johan, ligga på golvet igen och sen skälla lite till. 
Romantisk överraskning?!?


Ja så kan det gå. Nu måste jag sluta, för jag måste se till att få något i magen innan CardioCrossen börjar klockan 19. 

Kram Kram!




tisdag 15 oktober 2013

Psykbryt?

Hej mina trogna läsare. Klockan är för tidigt (07.15) och jag sitter helt ensam i en del i skolan som kallas för Hyllan. 
Vi ska ha ett gruppmöte och äntligen göra klart den där nedrans rapporten som jag nämnde tidigare. Men nu är det inte långt kvar på den, den blir säkert klar idag. Det måste den bli för den ska lämnas in i morgon Och sen är det bara att börja fokusera på en tenta igen. Den här gången är det tenta i Etik och vetenskapsteori. Fast inte etik-delen, utan bara vetenskapsteori delen är det tenta på.


Jag och Johan har äääääntligen flyttat! Oh den nya lägenheten är så fin! och den ligger på Östermalm! Jaha, vad säger ni om det då?  Somliga går det bra för :p Nej men ärligt, lägenheten är jättefin och stor på sina typ 60 kvadrat. Som ett slott om man jämför med lilla 37,5 som vi bodde i förut!
Köket är väl det stället i lägenheten som vi har fått till mest tycker jag. Det är ganska mycket kvar att göra i resten av lägenheten. Nåväl. Vi behöver möbler innan vi kan packa upp bananlådor och liknande.

Apropå det så var vi och handlade på IKEA i Haparanda för någon vecka sen. Köpte en skohylla, en spegel och lite småtjafs. Visste ni att man kan se Finland därifrån!? Helt stört! Johan bara: där är Finland, på andra sidan vattnet. Och det var inte mycket vatten, en liten bäck typ. Oj, så här nära har jag aldrig varit Finland.
Johan frågade om vi skulle åka över till Finland, så att jag liksom kunde bocka av det från min lista. Men då hade jag spenderat alldeles för många timmar i ett helt överfullt IKEA och var mest bara trött och ja, ja man kan väl säga att jag var lite grinig. Så jag sa att det räcker nog med att jag har sett Finland, för nu vill jag bara åka hem. Sagt var det gjort.


Om vi återgår till skolan nu då så börjar det bli ganska stressigt! Inte alls som jag skrev i det förra inlägget om att det var värsta slappa veckan. Nehe, nu kommer det ikapp en.
Oh, det hände värsta hemska grejen!
Det var det här rapporten vi håller på och skriver nu. I samma kurs Business strategy skulle vi skriva en liten mini-rapport på ca 3-4 sidor och sen ha en redovisning om det med powerpoint och hela grejen.
Så vi delade upp vem som skulle säga vad och vi övade tillsammans och allt gick bra. "jaha, vad är problemet då?"- tänker ni nog nu. Jo problemet var, att allt detta ska ske på engelska! "ja men fortfarande, vad är problemet? Du har ju varit i USA och grejer! Det stämmer att jag har varit i USA och att min engelska då var på topp om ändå en smula amerikansk i uttalet och att jag inte alls tyckte att det var jobbigt att tala detta icke modersmål till språk. Men det var längesen nu, och självförtroendet kanske har sjunkit en liten, liten aning. Men allt gick bra när vi öva. och jag tänkte: Nemas problemas!

När vi sedan ställde oss inför klassen 20 okända elever och en seminariumlärare så var det då det hemska hände.
Anton börjar, snackar om sin del, sen är det Niclas tur, sen, sen är det min tur. Jag ska prata om tre stycken hypoteser. Den första går bra. Jag säger det jag ska säga. Men den andra. Den andra!... Jag säger några meningar jag är ganska nervös, visst, men det är man ju alltid. Sen ska jag bara ta en liten konstpaus. Bara andas ett andetag. Då händer något. Jag blir som förstenad. Det känns helt plötsligt som att alla stirrar på mig, på ett dåligt sätt. Att alla dömer mig för mitt ej perfekta uttal och att alla av någon anledning så tänkte jag såhär tycker att jag är ful. Att jag ser lustig ut där jag står där framme och försöker tala engelska. Jag känner hur hjärtat börjar fullkomligen rusa, och händerna skakar. Jag säger åt mig själv att: nu måste jag skärpa till mig! Vad är det för dumheter!? Mina egna tankar till mig själv gör det bara värre och jag står fortfarande helt tyst, fast nu med ett skenande hjärta och skakande händer. Mina vänner börjar säga att "det är lugnt", "det är ingen fara", "ta det lugnt bara"
Jag står där, längst fram, inför alla dessa människor och känner hur min konstpaus har förvandlas till något helt annat. Något okontrollerbart som har tagit över hela mitt väsen och jag känner hur en tår rullar ner för kinden. Med all min kraft lyckas jag kraxa fram ett tunt, tårigt "jag kan inte..." Och en till tår börjar rulla.
Paniken är total, jag vill bara springa allt vad jag kan, ut därifrån, bort, bort. Bort från campus, bort från Luleå, in i skogarna i västerbotten och gömma mig där tills den här incidenten är bortglömd om tusen miljoner år. Seminariumläraren griper in, säger "att det är ingen fara, vi kan hoppa över hypoteserna och fortsätta". På det sättet får alltså en helt förbluffad Fia ta över, helt tagen på sängen och säkert undrandes vad tusan det var som hände med den nu snyftande Hannis!?

Detta var en hemsk hemsk upplevelse. Alla mina vänner var självklart jättesnälla efteråt och lovade dyrt och heligt att det inte var sååååå farligt. jo visst! Det tror jag också på....inte! jag ringde sedan lugnt och fint till Johan och förklarade för honom på mitt allra lugnaste och inte minsta hysteriska vis, att vi nu, på grund av min skam, var tvungna att lämna Luleå. Visst det var tråkigt, med tanke på att han har ett bra jobb och att vi båda har bra vänner här. Men det kan inte hjälpas, vi var tvungna att flytta, helst redan samma kväll. Och allra helst till ett annat land, ett land där ryktet om mina pinsamheter inte har färdas ännu.



ja så det var, minst sagt lite jobbigt. Men nu börjar mina gruppmedlemmar att rulla in och jag måste avsluta detta inlägg. Anledningen till varför jag skriver i skolan till att börja med är för att Johan och jag inte har något internet ännu. Nåväl!


Jag lovar också nu att jag ska smsa min nya adress till er allihop. jag har lovat och sedan glömt bort, men nu gör jag det.


Kram på er alla!

onsdag 18 september 2013

Stök och bök

Hej igen!

Ja nu sitter jag här på förmiddagskvisten det är ett ord. Förmiddagskvisten. Om det inte är ett ord på riktigt så skapar jag det nu, gillar klangen och dricker en kaffe. Jag har inte ens orkat sätta på mig ordentliga kläder. Men vem bryr sig om det egentligen? Det är ju bara jag hemma och bara jag som ska umgås med mig själv idag.
För att här är det lugnt som en filbunk! Seriöst... Ingenting jag direkt kan göra i skolan just nu. Det jag kan göra har jag redan gjort och resten måste vi göra tillsammans i ett grupparbete, vilket vi har ett möte om imorgon gruppen heter de fem legenderna (som den animerade filmen, vilken jag inte har sett ännu) hehe. Ja.. nåväl! Vart var jag?.. Såhär går det när kaffet ännu inte är uppdrucket! Nä men skärpning! Jag har inte så mycket att göra idag. Ja juste, där var jag! Det som jag däremot ska göra är att fortsätta att flyttpacka.
Boii vad det är stökigt här! Bananlådor och militärutrustning överallt! Johan är ju med i hemvärnet och dom hade en övning här förra helgen.

Ja! Den historien är ju lite rolig faktiskt.
Tänk er en tid, innan jag och Johan fick veta att vi skulle få flytta till en större lägenhet. Tänk er en tjej mig som är på bristningsgränsen av vad hon klarar av i stök-väg och jag har ändå en hööög stök-tröskel-nivå. Jag klarar av ganska mycket stök. Lägenheten är för liten och antalet prylar i lägenheten är för många. Jag sitter i fåtöljen och försöker med all min kraft ignorera alla prylar som inför mina ögon känns det som växer, förökar sig, sprider ut sig och täcker varenda mikromillimeter av "ledig" yta.
Jag andas lugnt, försöker att fokusera på den dåliga amerikanska såpan på TV, trycker tillbaka det hysteriska anfallet av nu-orkar-jag-inte-bo-såhär-längre-jag-slänger-ALLT!
In kommer min kära sambo och ser en tillsynes lugn och tillfreds flickvän sittandes i fåtöljen.
Johan utbrister i glad och exalterad ton:
Johan: Jag har fått min utrustning från hemvärnet nu! (ler stort)
Jag: Okej. Va!? Utrustning? Hemvärnet?!!?! Okej okej. Lugn, andas! Det är säkert inte så mycket. En cammo-färgad jacka och et par skor.. MAX! Andas in, andas ut.
In kommer en extremt glad och och lycklig Johan släpandes på och det här är sant en stor bag som en sån där ishockey-trunk i storlek en hjälm, ett par gigantiska kängor, ett par lika gigantiska stövlar, en stor ryggsäck med massa grejer fastspända på, en jacka och en konstig väst med fler grejer fastspända på.
"Titta! Vad smarta och bra grejer." säger Johan och dumpar allt i en hög på den lilla lediga ytan som fortfarande existerar i lägenheten.
 Jag får vid det här laget ett slaganfall och håller på att dö där i stolen.
Jag: Men?... Vad...? VA!?.. Vad är det här!?
Johan: Det är min utrustning.
Jag: Men... Men... Men.... Vad mycket! Måste verkligen vi ha det här hemma? Kan inte hemvärnet ta hand om grejerna? Ni är ju bara på övningar typ vadå, två gånger om året! Behöver ni verkligen allt det här?!
Johan: Men Hannis! prat prat prat, visar vad alla grejer är bra för och förklara för mig att det är absolut nödvändigt med alla grejer och att vi måste ha det hemma. Förresten så är det dubbla utrustningar. Jag har exakt lika mycket till i bilen.
Jag. Sa han just dubbla!? jag måste ha hört fel....VA? andas in, andas ut. 
Huhu, nu gråter jag inombords, tårarna bara rinner på insidan. Men Johan! Vart ska vi ha allt det här!?
Johan Inte vet jag. Typ förrådet.
Jag: Men det är ju fullt!! Vilket är sant, förrådet är helt proppfullt och det går inte ens in en tändsticksask.
Johan. Hmm.

Det här slutade med att alla grejer har fått bo mitt på golvet i våran inte allt för stora lägenhet.

Men nu ska vi ju äntligen flytta snart och då ska seriös rensning av alla prylar ske!
Så det ska jag fortsätta med idag. Två bananlådor och en resväska ska packas.

Sen ska jag väl göra mig respektabel också, tillslut. För när Johan har jobbat klart ska vi åka in till centrum och köpa glasögon. Japp, jag ska ha glasögon. Inget stort. Såhär tror jag att det var: -0.25, 90 grader, båda ögonen Jag behöver alltså inte glasögon, men jag kan ha det om jag vill. När jag fick testa glasögon hos optikern där förut så var det ett riktigt Hallelulja-moment! jag kan se igen! Det är framförallt i föreläsningssalen jag inte ser någonting känns det som.


Allt dessa storslagna planer kan ju självklart endast sättas i verket under förutsättningarna att jag kommer upp ur stolen.
Jo förstår ni, jag tränade i måndags, för första gången sen mitten av juli. Och idag, idag har jag träningsverken of doom! Shit! Att gå på toaletten är kanske det smärtsammaste! Jag kommer inte ner, när jag väl har gjort det så är trycket mot låren extremt smärtsamt, och sen kommer jag ju inte upp. sjukt opraktiskt.
Men, som man bäddar, får man ligga!


Nä, nu måste jag ta tag i saker.

Kram på er alla!

onsdag 4 september 2013

Nu var det längesen

Hej alla!

Ja nu var det verkligen längesen jag skrev i bloggen. man kan väl säga att jag tog sommarlov. Vilket jag egentligen inte gjorde för jag jobbade väldigt mycket.

Men en sak i taget!

Jag börjar med att berätta om tentorna som jag skrev innan sommaren.
Jag klarade dom! :D ÅÅh Jesus vad skönt!  Ja jag blir nästan religiös på kuppen! Nä men såhär gick det till. Jag kanske berättade om den superduper svåra kursen modeller för intern styrning? Ja, förra gången jag skrev en tenta som handlade om bokföring flytta siffror från höger till vänster KUL..inte... så gick det ju inte så bra för mig.
G=42 poäng, Max=70 poäng
Jag var så himla supernervös att det inte skulle gå bra den här gången heller. Så, så fort jag öppnade tentan så var det enda jag såg 42 poäng!! Åh, shit vilken tur!! Oj Oj OJ! Ett enda fel där och jag hade inte klarat det! Oj oj, Skön adrenalin-pump det här!.. fiooo!....!... Men vänta! 42 poäng? Stod det verkligen så?..?.. (Jag skrollar längst ned för att ta en närmare titt på poängen) 56 poäng!? Shit! Det är ju asbra! jäklarns vad duktig jag är. Men hur i all fridens kunde jag läsa så fel? Inte en enda siffra rätt.
Haha snacka om att verkligen föreställa sig något helt annat :p

Och den andra tentan fick jag också godkänt på :D


Jag har jobbat i sommar. På restaurangen. Oj Oj. Det finns en eller flera anledningar till varför jag väljer att utbilda mig och inte vara servitris resten av livet. Knäppa människor..
Men det har lätt funnits några guldkorn också.
Ta mig rätt nu! Jag tycker faktiskt om att vara servitris! Om gästerna är snälla och trevliga så gör jag varje kväll mitt absolut yttersta för att ni mina kära gäster ska ha en så fantastisk upplevelse som möjligt!
Jag tar mitt jobb på fullaste allvar och gör mitt absolut bästa, hela tiden. fast än du kanske skriker på mig, är otrevlig, eller tycker att det är mitt fel att köttet är rosa när du inte har sagt att du vill ha det genomstekt Jag tar det, lär mig av det, och fortsätter att ge dig den bästa servicen.
Men ibland, ibland frågar jag mig själv, i mitt stilla sinne vad fasen ni lider av!? 
Nej, vi har inte lättmjölk till din Latte. Nej vi serverar inte saker från frukost-menyn på lunchen. Nej du kan inte sitta vid just det bordet... För där sitter det andra människor..!..

Och sen guldkornen. Som när Farmor och HansLennart kom och åt hos mig :). När man ser på sina gäster att dom har extremt trevligt, när dom skrattar och dricker. När mina gäster säger att det smakade fantastiskt. När ett par gäster tittade mig rakt i ögonen och sa:
Gäst: Du är verkligen en fantastiskt bra servitris. Tack för att du har hjälp till att göra våran kväll fantastisk.
Jag: Nä men oj! Hehe..  Ja ni är ju väldigt fina också.. Tack.. Börjar rodna och blir rödare än brandbilen!! Det var snällt sagt av er! Välkomna tillbaka då och tack för ikväll.
Fortsätter att rodna.

ja ni. jag skulle nog kunna starta en hel blogg bara om det yrket. Men det gör jag nog inte :p


Nu sitter jag här i den lilla lägenheten, skolan är redan i full gång och grejer ska göras.

Emelie Johans syster har nu också flyttat upp till Luleå och börjat på LTU. Hon läser Naturresursteknik, en ingenjörs utbildning på 5 år.
Det är Episkt att hon är här. Kul kul kul! :D


Vi ska få en ny lägenhet!! JA det är sant! Det kommer bli så bra! Vi får flytta redan nu i månadsskifetet! WOHOO!! :D

Nej, nu måste jag fortsätta plugga.

Jag vill passa på att tacka alla mina fina vänner och min familj för en fantastisk sommar! Jag älskar er alla otroligt mycket!

Jag lovar att jag ska försöka uppdatera lite oftare!

Kram på er <3 nbsp="">

tisdag 28 maj 2013

En lägenhet, en tjej och en kamera med självutlösare

Hej!


Nu har jag tagit lite bilder på lägenheten. Jag var här hemma och försökte förtvivlat komma på något lite mer roligt och kreativt sätt att visa upp lägenheten på. Många fantastiska och inte fullt så fantastiska ideér strömmade igenom mitt huvud. Om jag gör si eller så, här eller där, möjligheterna är oändliga!
Men, nej! Det är dom inte. jag kom inte på ett enda dyft hur jag skulle kunna förvandla den lilla lägenheten till något roligt på bild. Jag försökte tappert, som ni kommer se, men ack, förgäves.

Här är några bilder på lägenheten, rätt och slätt.


I hallen.

WC/städskrubb/förvaring/klädhängare/stället-där-jag-ibland-försöker-göra-mig-acceptabel-och-redo-att-möta-välden/dusch

Det "oh så stora-köket"

utsikt från balkongen

Jag brukar stå sådär på stolen. Det var bara en ren tillfällighet att jag hade satt kameran på självutlösaren och riktat den ditåt.

vadå!? Jag sitter alltid på det där sättet när jag tittar på TV. Vad? Gör inte ni det? Med sträckt fot och handen rakt upp med lätt knyckt handled? udda.


det är inte någon gömd i blixten.

Ja sådärja! så ser det ut hemma hos oss.


Johan är just nu och jobbar i södertälje, eller ja, just nu så är han väl hos sin moster i barkarby. Huvudsaken är, att han inte är här. Jag ska hämta honom från flygplatsen imorgon kväll.

Mamma var och hälsade på alldeles nyss :D. Mysigt!! Hon är här på kundbesök och sen var vi och tog en fika på stan och sen åkte vi hem hit och jag lagade middag. :D. Nu är hon på hotellet, och jag ska skjutsa henne också till flygplatsen imorgon. Fast då runt 9 på morgonen. Efter att jag har varit på ett morgon yogapass med start 07.00. Vad lider jag av!? Satans vad tidigt!

Mitt senaste inlägg handlade så smidigt om mina klantigheter. Här är en till som jag glömde nämna.

*Det var för några veckor sedan när jag och Johan och hans vänner skulle umgås en söndag. Då ville dom alla spela en runda disk-golf som vanlig golf fast man spelar med speciella frisbeesar och siktar på korgar istället för små hål på ett berg som heter ormberget tror jag. Vi har varit där förut och den banan är verkligen jätte fin. Bara det att när vi var där senast vad det sommar. Nu när vi åkte dit var det fortfarande massa snömodd i skogen och på skogsvägarna. Lyckligtsvis så skulle vi självklart ta oss upp för berget på en skogsväg full med snömodd. Vi parkerade bilarna där snön började och började gå.
När jag gick där som lugnast så blir det väldigt moddigt väldigt fort. Det faktum att jag började vika av lite från den hårda packade isen för att gå lite mer på sidan om har inget med saken att göra. Jag känner att min fot blir blöt och tänker shit vad slaskigt! Jag måste hoppa bort härifrån! Jag börjar hoppa framåt i någon form av höga-knän-inte-nudda-mark-dans. Men istället för att bara lyfta på foten och lugnt och kontrollerat sätta den bakom mig därifrån jag kom så tar jag världens sats och börjar röra mig längre ut från mitten. Ju längre från mitten jag kommer, desto mer vatten och slask. Det försöker jag då kompensera med att lufta knäna ännu högre och hoppa ännu längre bort, samtidigt som jag skriker något om "vatten" och "blött om fötterna".  Efter en fyra-fem steg sådär inser jag att det är lönlöst, och slutar mitt hoppande och skrikande. Jag står där, med vatten helt seriöst långt över fotknölarna och vänder mig sakta om, för att se att Johan och alla hans vänner har blivit helt tysta och bara står och stirrar på mig.
Jag: "vad kallt det är"
Johan: "Men Hannis? Vad gör du!?
Johans vän Jonas: " Det är isvatten, och is är ju kallt"

Jag ursäktade mig och åkte hem och bytte skor och byxor, dom fick spela utan mig.


Det är snart tentor igen. Nu på lördag och nästa lördag. Tänk på mig då. Det känns alltid lite bättre när ni tänker på mig :). På lördag är det tenta i tillämpad makroteori. Nästa lördag är det modeller för intern styrning. Det är helt galet svårt så då behöver jag extra mycket tankar från er.


Jag måste bara säga att ni måste läsa min Faster-asters kommentar från mitt förra inlägg. Fruktansvärt kul! Det är så mysigt när ni skriver kommentarer :)



Här är en länk på ett klipp som finns på youtube. Det är fantastiskt roligt och jag tror att alla ni som har en katt eller flera kommer att känna igen er.
http://www.youtube.com/watch?v=PKffm2uI4dk


Nä nu ska jag nog göra mig iordning för sängen. Godnatt på er alla :)

Kram kram

måndag 13 maj 2013

"For the Shire!" Också ett citat som jag gillar. Sagt av Merry och Pippin.

Jag vill börja med att säga förlåt för att det tar så lång tid mellan mina inlägg. Jag hoppas att det är okej ändå. Det är bara det att... det krävs...någonting inifrån som gör att jag blir motiverad till att skriva. För grejen är, jag vill att min blogg ska vara rolig. Visst att ni min kära familj skulle läsa den oavsett vad tror jag iallafall. Men jag vill inte att bloggen sakta ska förvandlas till ännu en såndär tråkblogg där jag skriver om vad jag har för kläder på mig och vad jag åt till middag totalt ointressant! Så, det är därför det tar lite längre tid mellan mina inlägg. Nu vet ni det :).

Vad ska jag börja med? hmmm. Vi var och såg BRUCE! Asball! Ja det var bra det. Jag är väl lite påverkad av min kära far, som i princip har spelat Bruce för mig sen jag låg i magen. Även om så är fallet, super bra show. Det var jag, pappa, David, Johan och Kaja som var och kollade. Vi stod med ståplatser, medans mamma och Thomas med mostrar och ingifta morbröder satt på sittplats och såg på showen. Björne hade fyllt 50 år :).
När man står där och försöker få sig en liten glimt av Brucan och E-street band, så kanske man önskar att man var en smula längre. Ja du. När jag stod på tå, och två huvuden helt oväntat gled isär så fick man sig en skymt av scenen. Då blev det liv i benen och jag börjar hoppa och spana ännu mera och har en helt fantastisk tid där nere i folkhavet, då jag faktiskt får se Brucan och gänget, och inte bara höra.  hela upplevelsen blir ballare när man ser var som händer samtidigt som man hör.
Så det var under ett speciellt tillfälle då Bruce och E-street band ställer sig på rad och ja typ, spelar i takt eller dansar eller vad dom gör. Vad exakt dom gör är ointressant, det faktum att dom gör det är desto intressantare. Jag står nere i havet av människor och tror att allt är normalt, när jag får syn på skärmen att något pågår!
Oooh SHIT vad jag vill se det häär!!  Jag börjar hoppa och vifta och fladdra, men ser inte så mycket mer för det. Då slår det mig, Sambon! "Johan lyft upp miiiiiig!!" skriks det i vild eufori. Johan lyfter upp mig och mycket riktigt, det händer grejer på scenen, jävlar vad det svänger!
Johan blev nog ganska trött i armarna av att lyfta mig i resten av låten medans jag sjunger, viftar, sprattlar och skriker. Nåväl, bra som attans var det.


Mer då? Vi kan gå igenom min klantighet.
Okej, såhär är det. Jag vill inte vara klantig. Det är lite jobbigt. Inte bara det att man skadar sig, man ser ju ut som en total fåne och utstrålar inte direkt sexig stabilitet. Jag vill gärna se mig själv lite som en en smidig katt eftersom att jag inte är så överdrivet stor eller har direkta supermuskler, så känns smidighet som det naturliga att besitta istället för ett klampande kylskåp. Så är icke fallet. Jag är så långt från katt man kan komma, det jag faktiskt är, är en klampande tjej med tummen mitt i handen och noll koll på lämmarna. 
Ni vet redan om cykelhistorien och dom osmidiga yoga-ställningarna. Här kommer mera.
*En annan gång jag var ute och cyklade. Det var för ett tag sen nu, så det var fortfarande snö och is överallt. Jag cyklar, kommer till en stor isplätt. Här kan man inte cykla så fort, för här går inte att svänga tänker jag och cyklar på i exakt samma hastighet. Ska svänga, iväg glider cykel. Ingen fara tänker jag och sätter ner foten, iväg glider foten. Det här går inte fort alls. Det som faktiskt händer är att jag är så gott som stillastående, cykeln glider, foten glider detta sker i slow-motion. Vilket gör det pinsammare och jag ligger mitt på en isfläck och funderar över mina val här i livet.
* En gång här hemma i den lilla, lilla lägenheten, fick jag för mig att jag skulle gå tvärs genom rummet en sån tanke! Det blir jag bestraffad för. Jag får ett tok-ryck, mitt i steget tar jag i allt vad jag pallar och kör tårna in i bordsbenet som är långt från min ursprungliga "gå-väg" Nu är det kört, alla mina tår har lossnat. Tårar och skrik, ja allt på samma gång, sprängs ur mig medans jag skuttar iväg och lägger mig på golvet, snyftandes, medans jag försöker räkna mina tår. I stolen sitter Johan och ser ut som ett frågetecken.
-"varför sparkar du på bordet?"  Bra fråga Johan.
*För några veckor sen, ska jag kolla köttbullarna i ugnen. Tar grytlappen, sätter den mot formen och lägger tummen på sidan om. Den brännskadan höll mig vaken ungefär hela natten.
* Också för några veckor sen. Jag står och diskar. Diskar ett glas, glaset går sönder och jag drar det trasiga glaset över tre stycken knogar på höger hand och trycker allt vad jag har. perfekt Panik uppstår då jag föreställer mig hur mina knogar är fyllda med raspande glassplitter och jag ringer pappa och gråter som en tvååring.
* Senast igår, jag står och diskar. Jag diskar en kniv och hackar den sylvassa kniven rakt i knogen på höger pekfinger. Skrik och panik uppstår medans jag håller om mitt jätteonda finger och gråter. Johan agerar vuxen och tar hand om mitt skadade finger. Det svider fruktansvärt mycket och jag känner mig super tussig. Helt gråtig och tussig bestämmer jag mig för att ta en paus i matlagandet och diskandet och går och sätter mig på sidan om. Duktiga Johan fortsätter att steka blodpudding och när maten snart är klar så bestämmer jag mig för att hjälpa till lite. Jag stökar undan matlådorna och försöker lite smidigt flytta på den heta stekpannan med vänster lillfinger så att matlådorna får plats. Frääss och nu är mitt lillfinger en bultande klump på handen. Jag sätter mig i närmsta hörn och kungör mellan tårarna att jag inte vill vara med längre. dumma allt! Tillbaka till tvååringen. Johan är vuxen igen och inom loppet av 15 minuter så tar han nu hand om min andra hand.
En måltid och en citodon senare, sitter jag och tycker synd om mig själv framför TVn.

Ja se där! Inte så värst smidigt.

Det börjar snart närma sig ännu en tentaperiod. blaah Det är bara att jobba på. Mycket rapporter och sånt som ska in.
Det känns att det snart är sommarlov. Jag är så skoltrött! Det är nog bara för att jag vet att det snart kommer ett uppehåll. En liten tid då man inte behöver tenta.plugga eller skriva rapporter. Hallelulja!


Vi har tittat på film. Vi har bland annat haft ett Star wars- marathon. Så nu har vi gått igenom alla dom filmerna. I varje film så är det vissa citat jag bara sitter och väntar på. Och när dom väl kommer blir jag helt lyrisk och säger citatet om och om igen. hum, normalt?
Mina absoluta favoritcitat i Star Wars:
Obi Wan Kenobi: "You were the chosen one!!"
Yoda: "Do. Or do not. There is no try"
och klassikern som många säger fel. Såhär är den!
Darth Vader: "Luke, join the dark side"
Luke: "Never! You killed my father!"
och det är här många tar fel. Såhär är det.
Darth Vader: "No, I am your father."
Ööh, nördigt? Svar ja!
Andra filmer vi har sett nu senast är  Star trek! Fasen vad bra dom är. I torsdags såg vi den nyaste filmen och i lördags var vi på bio och såg den som går på bio nu. Superbra!  Jag kanske håller på att förvandlas till en nörd? Nä, vad dum jag är. Jag har ju alltid varit en nörd! :D

Så, på grund av dessa filmer som just nu sitter i min hjärna och vägrar lämna området, har jag bestämt mig för ett nytt karriärval. Strunt i det här med ekonomi, jag ska bli en utbildad jedimästare, tjänstgörande som kapten på the USS (starhip) Enterprise och på sidan om ska jag vara en schweizisk chokladmästare! Perfekt.

Nästa gång hade jag tänkt att lägga in lite bilder på den lilla, lilla lägenheten efter påtryckningar :p

Live long and prosper

torsdag 11 april 2013

Dagens kvinnor.

Hej, hej, hallå!


Jag har precis gjort klart den första Duggan i TillämpadMakro.  9 av 10. Nailed it! :)

I helgen så var jag på en finsittning för ekonomer på universitetet. Det var allt som allt, trevligt. Jag bjöd hem Fia till mig innan och vi gjorde oss i ordning tillsammans.
Jag hade på mig en svart klänning ett par klackar dom enda jag har här uppe!. fixade håret, sminka mig lite och sådär.  Smokin'!
Som ni kanske vet eller inte så är jag en tjej som inte sminkar mig speciellt mycket och framförallt inte ofta. Jag gör det endast vid speciella tillfällen och i princip aldrig en vanlig vardag. Här är anledningarna:
* Jag vill inte.
* Jag har känslig hy, framförallt runt ögonen.
* Nästan varje gång jag sminkar mig, glömmer jag bort att jag har smink på mig och kliar mig frenetiskt i ögonen, på finnen jag försökt gömma, runt munnen glans eller läppstift eller någon annanstans, vilket resulterar i att jag sedan har smink överallt, förutom där det ska sitta.
* pga min känsliga hy smörjer jag in mig först och sminkar mig sen omöjligt att göra åt andra hållet. Också omöjligt att inte smörja in mig då jag förvandlas till en torrboll, ungefär lika attraktiv och trevlig som en buske i Saharas öknen Vilket leder till att sminket gärna glider runt på ansiktet och det slutar med att ingenting sitter där det ska ändå.
* Det är fantastiskt tråkigt att ta bort sminket. Och det försvinner liksom aldrig helt. Så i flera dagar efter att jag har tagit bort sminket så vaknar jag med sminkrester som samlas i rynkorna under ögonen. mm, så mysigt.

Så, det var anledningarna. Nåväl. Nu så fixade jag till mig lite som sagt. Jag brukar i vanliga fall klä mig bekvämt, jeans och t-shirt. Inte överdrivet feminint, men hel och ren och ändå fin.
Vi var på sittningen, åt god mat, blev underhållna och hade det trevligt. Till höger om mig sitter en kille som heter Albin. Anledningen till varför jag minns hans namn var för att han inte gjorde det bästa intrycket på mig under nolleperioden. Dags för en liten anekdot:
{ Det är nolle-P. Jag känner ingen och vi är där för att lära känna varandra. Det är fest och temat är  sommardängor med låten "Bag in da box" Två killar som sjunger en fantastiskt dålig låt. Jag har klätt ut mig till en av killarna  Håret i en knut, jeans, en vit T-shirt med text där det står "Bag in da box" jag skojjar inte, det är så dom ser ut. Jag googlade.. Jag träffar den där Albin och börjar småprata lite. När våran konversation plötsligt tar den här vändningen:
Albin: Men du är ju lesbisk.
Jag: Hehe, nej det är jag inte.
Albin: jo.
Jag: Nej.
Albin: Jo, det är du.
Jag: ...... Nej...... Jag har bara just nu klätt ut mig till en kille, så jag kan förstå att jag ser lite grabbig ut.
Albin: Men du är ju lesbisk.
Jag: !.......Nej, alltså jag har en pojkvän....
Albin: Ja, en tjej.
Jag: ...........Ger honom en platt blick........Hejdå....
Ja, jag lämnade den konversationen eftersom att han helt uppenbart verkade mentalt efterbliven.
Dagen efter så såg jag honom igen. Han satt helt ensam och såg ensam ut. inte såååå konstigt om man tänker efter. Så jag tänkte: Jag kanske ska försöka prata med honom igen, han kanske bara var nervös och full och rent allmänt inte så smart i sociala sammanhang. 
Vi pratade lite och sen.......:
Jag: Jag har hållit på med kickboxning, och tränar sådär i största allmänhet, Multibanan var det senaste. Tränar du eller nått?
Albin: Nej jag är inte dum i huvudet.
Jag: Hejdå för alltid.
Inte det bästa intrycket direkt. }
Han satt alltså till höger om mig. Pratade inte med honom direkt. Hm, undrar varför!?
Sen när middagen var slut och det var mingel så stannade jag upp och pratade lite med Simon, som han heter. Simon känner Niclas lite, vi är i samma seminarium klass osv. Simon känner också Albin.
Vi pratar:
Simon: Är ni ihop eller? pekar på Anton.
Jag: Nej, nej, nej absolut nej. OOOHH nej! Min pojkvän är hemma.
Simon ser förvirrad ut på riktigt
Simon: Jahaa... Alltså.... Jag har alltid trott att du var lesbisk..
Jag: .......Det är inte första gången jag hör det där....Men vad fan är det frågan om!?
Simon: För du har ju aldrig smink och sådär, och du har alltid liksom, stora jeans och grejer, jag vet inte. Typ när jag har sett dig ser du lesbisk ut. Men nu har du ju smink och klänning på dig!
Jag: Ja, det funkar tydligen att ha klänning och smink på. säger jag lite sarkastiskt sådär. Jag har ju inte slutat att fungera. Jag har bara gärna inte det på vardagarna.
Simon: Du ser fin ut, bättre än vanligt. Feminin. Du borde ha det på vardagarna.
Jag: eh?.. Tack??!...!?...va fan!?..
Det lustiga är att jag tror bara han försökte vara snäll, men att någonstans hade han väldigt mycket otur när han tänkte. Han är snäll egentligen. Inte som Albin, som faktiskt var konstig.

Men sen gick jag hem och pussade på min underbara sambo som råkar vara en kille och han tycker att jag är fin utan smink. och det tycker banne mig jag också.

På måndagen, satte jag på mig mina baggy jeans, en t-shirt och jag sminkade mig inte. När jag gick förbi Simon så log jag lite gulligt och sa något till Fia i stil med: I sommar ska jag banne mig köra min motorcykel till jobbet. Kom så äter vi, jag är hungrig som en jävla gris efter att ha tränat så hårt och man vill ju absolut inte bli mager nu inför bikini-perioden! Och sen så log jag lite till.

Det är inte det att jag stör mig på att folk tror jag är lesbisk. Det skiter jag fullständigt i! Hela universitetet får gärna tro det. Det är helt trivialt.
Det som stör mig är grunderna detta antagen sker på. Bara för att jag inte tycker att det är så kul med just smink eller mitt utseende på det viset. Men jag älskar ju skor, och jag tycker visst att det är kul att göra sig fin. bara inte varje dag. För att jag har kickboxats och kör motorcykel. Det är inga relevanta grunder, och det stör mig. Jag är vääääldigt störd på detta ojämställda samhället. För det är ojämnställt.
Jag vet att bara för att jag föddes som tjej så kommer jag ha svårare att få jobb, jag kommer antagligen att få lägre lön än mina manliga kollegor, jag har 99,99 % större risk för att bli våldtagen än vilken man som helst. listan är oändlig. Nu vill inte jag ta upp det här mer, för jag vill att min blogg ska vara en rolig underhållning och inte ett forum för jämställdhets-debatter och andra politiska åsikter. 

Men det som hände igår i skolan hör lite ihop med min, "stördhet". 
Vi har en uppgift i styrningen som heter pro Cal´s. Vi ska göra uppgifter i styrning kring det här fiktiva företaget. Det är Jag, Fia, Anton, Niclas och en tjej som heter Emma med i gruppen. Som ni kanske vet så har jag, Niclas och Anton jobbat väldigt tätt ihop nu väldigt länge för vi tre är i samma seminariumgrupp. Och Anton och Niclas tycker att det är otroligt kul att dra sexistiska skämt. otroligt kul! Så dom gör det typ hela tiden. Och det har dom gjort i flera satans månader nu. Skämt som: "Kvinnor ska stå i köket", "Kvinnor kan inte köra", "Män är överlägsna". osv osv. Och jag har lärt mig att inte tjafsa med dom, för dom tycker att det är ännu roligare när jag med helt allvarlig och seriöst tonfall förklarar för dom att det inte är så roligt. Då är det ju ännu roligare!!!!! Så jag skiter mest bara i dom.
Men igår, så satt vi och pluggade tillsammans, och dom sexistiska skämten haglade. När vi satt och arbetade i gruppen, och jag säger till Niclas för han gjorde inget just då Du kan väl kontrollräkna det som Emma räknar på, så att det blir rätt? Och Niclas säger: "jag tar inte order från en kvinna". och tittar på Anton och asflabbar.
Jag tar min vattenflaska och sprutar ner honom med vatten mitt i fejset när han skrattar som mest.
" Du har bara en viss kvot med sexistiska skämt och du är långt över den nu, så nu straffar jag dig, okej?!"
Niclas: mutter, mutter,.


Ja, så kan det gå när inte haspen ligger på.


Jaa du, vad ska jag säga. Finns inte så mycket att säga. Mina vänner är egentligen snälla, dom har bara fruktansvärt dålig humor och en ganska dålig verklighetsuppfattning.



Nåväl, nu ska jag göra mig i ordning. Och sen iväg till skolan.

Kram kram!

torsdag 4 april 2013

check!

Hej alla!

Sååååå, för att sammanfatta tiden efter mitt senaste inlägg:


Tentor avklarade -Check!
* Dekorerat mitt första egna påskris-Check!
* Det blev asnajs-Check!
* Tränat alldeles för lite under tentaperiod och påsk -Check!
* Ätit för mycket under påsk -Check!
* Druckit för mycket vin under påsk-Check!
* Varit i Skellefteå med Johans familj-Check!
* Pimplat-Check!
* Fått napp- Check, check och check Igen!
* Johans fick också napp tillslut-Check...
* Johans fisk var större än alla mina fiskar tillsammans-Check!...
*  Mina småfiskar var totalt asmycket mer awesome än Johans fisk-Check!!
* Testat långskidor-Check!
* Utan att ramla-Check!


Ja, det där är bara några få saker jag har hunnit med nu.
Två nya kurser har startat, eller rättare sagt, en kurs än så länge Modeller för intern styrning. Tillämpad Makroekonomi  börjar på måndag. Är styrningen assvår och totalt ointressant och ologisk? JA är ordet jag svarar er med mina vänner. 
Nåväl, man gör sitt bästa.


Mitt påskris har börjat... Ehh, bladat? Ja det börjar blomma ut blad på påskriset. Jättefint! ^^


Idag körde jag lite squach som tennis i ett litet rum och i stället för att slå över ett nät slår man bollen in i väggar idag med Fia, Niclas och Anton. Det är helt ärligt roligast att köra med Niclas. För han har övat lite mer och det blir mer spel med honom. Och det behöver jag, jag behöver springa efter den lilla, lilla svarta bollen som ett fån för att bli av lite med det extra jag har lagt på mig under påsk. NEJ jag säger inte att jag är "tjock".  Men det jag faktiskt vet är att mina byxor är tajta! Det gör ont att sitta ner för länge...


Jag har fått jobb nere i Stockholm! Jag minns inte om jag sagt det. Nu säger jag igen i sådana fall! Så jag kommer vara hemma under sommaren :).

Vi får höras igen snart! PUSS!

torsdag 21 mars 2013

Tentor.. Nu igen?

Hej.

Nu känns allt mycket bättre jämfört med mitt senaste inlägg. Så det är skönt.


Det är tenta-period nu igen! Känns som att jag inte gör något annat än att skriva tentor.. Jag har tre tentor som ska skriva den här gången. fy fasen. Det är tenta i tillämpad Mikroteori nu på fredag imorgon, omtenta i Inledande Extern Redovisning på lördag morgon och tenta i Makroteori på onsdag nästa vecka.
phioo, snacka om att dom små grå jobbar på högvarv just nu! Nationalekonomin mikro+makro känns helt okej, det är den där satans redovisningen som skruvar till allting! #*^%"!  "svordomar" 
Men men, jag kan inte göra mer än vad jag gör, helt enkelt. Det får gå som det går.


Förra helgen så var Johan och jag nere en snabbis och gick och tittade på Johan Glans föreställning tillsammans med Mamms, Thomas, David och Kajja. Det var en julklapp som vi alla barnen hade fått från Mamma och Thomas.
ASKUL!!  Fy fasen alltså! Det var 90 minuter oavbrutet asflabb! Ja jäklar vad roligt det var. och god mat var det också.
När vi var där och Johan Glans står på scen. Så prata han lite med publiken. Lite sådär ni vet : "hur mår ni idag?" och saker som " Har ni varit i Danmark?" Ja men massa sånt där. Och alla i publiken svara och skratta.
Mm inget konstigt med det tycker ni. Och nä! Det är det ju inte.
Det är då det här sker:
Glans har gjort kanske halva sin show och jag har ont i ansiktet av att ha skrattat så mycket. Det är då han säger och kom ihåg nu att alla i publiken har liksom "svarat" honom innan
"Ja, och nu hade jag tänkt att prata lite om mitt sexliv." Och så tittar han lite pilemariskt ut på publiken, som om att han vill att vi ska svara.
Jag skriker ju på en gång ut -"WOOHOO!"
Och resten av publiken är helt KNÄPPTYST! 
Ah, men komigen liksom! Jag brukar inte tycka att saker är pinsamt, men det där var lite pinsamt. Hela salongen vände sig om och tittade på mig, och där satt jag som ett fån. Jag tycker ju inte att det är så fantastiskt intressant att få reda på en medelålders mans sexliv! Jag bara rycktes med! Jag trodde ju verkligen att alla andra också skulle skrika och busvissla och grejer!
Glans svarar -" Ja, en vänlig själ därute."
Ja där ser man. Finns inte så mycket att göra än att gilla läget.


Något annat som har hänt är att jag har blivit testad av dom högre makterna. Jajamen!
Det hände för några veckor sedan, jag satt på en utav dom sista föreläsningarna som vi hade nu innan tentaperioden började.
Jag kom in till föreläsningsalen lite senare än mina klasskamrater, inte försent, utav bara lite efter dom. Och då är det fullt på den längan som dom sitter, så jag tänkte att nåväl, jag sätter  mig framför dom, jag är ju ändå en vuxen kvinna och jag klarar av att sitta för mig själv!. Lätt var det gjort. Jag satte mig på raden framför.
Då kommer två killar som jag inte känner och sätter sig brevid mig. Inget konstigt med det.
Fösta halvan av föreläsningen går, utan några konstigheter eller missöden. Det är dubbelföreläsning, så den började 8.15 och slutade 11.45.  Det blir en paus ungefär mitt i och folk går på toa, träcker på benen, köper kaffe osv.
Det är sen, när föreläsningen börjar igen, som även testet börjar!...
Killen som sitter brevid mig, nått har hänt! För på varje inandning han gör, visslar hans näsa!
Det är inget litet vissel. Det är modern av alla visslingar!
Jag tror där och då, att jag helt seriöst, skulle gå upp i atomer för att sedan sprängas!
Vad är det frågan om!? Hör han inte själv hur mycket hans nedrans näsa låter!!???!? Han måste ju höra det! Och hans vän, han som sitter brevid honom, hör inte han hur mycket det låter?
Tillslut är det som att alla andra ljud i hela universum har försvunnit. Det enda som mina öron är kapabla att höra är detta nu dånande vissel. Visslet, tränger in i mina öron, in i hjärnan och gör mig oförmögen till något annat än att höra på visslet.
Det tog hela min självdiciplin att inte ställa mig upp och skrika rakt ut i vild förtvivlan "Rätta till snorkråkan! Hör du inte att du visslar!?
Men det gjorde jag inte, istället satt jag, i en och en halv timme, och lyssnade inte på föreläsningen, utan på visslet.
Efter föreläsningen var jag helt slut i sinne och kropp.


En annan sak som hände här förut är att:
Johan tog ju med sig våra cyklar när han kom upp senast. Så jag har börjat cykla till skolan Här i Luleå kan vi inte vänta på sommaren för att cykla, här cyklar vi året runt.
Och förresten, att cykla i nysnö eller snöstorm är inte att rekomendera. Det har jag försökt mig på. det är som att cykla i väldigt lös sand, ölands-sand. Sjukt jobbigt. Hade nog varit lättare att bara slänga upp cykeln på ryggen och springa till skolan. Pax för att inte göra det igen.
Ja precis, jag cyklar till skolan.
Min cykel beter sig lite konstigt. Jag vet inte om det beror på kylan eller vad det är, men den "knäpper" sådär som cyklar gör när man växlar. Då liksom, knäpper den till. Bara det att min cykel gör det typ hela tiden och utan att jag ens växlar. Det är som om att den håller på och hoppar mellan två växlar utan att aldrig riktigt byta växel, bara hoppa emmelan.
Det resulterar i att ibland, i ett sådant "knäpp" så är det ingen "tyngd" kvar i pedalerna. Det är som att det kan gå ett helt pedal-varv utan att den "drar med sig" cykeln. Jag hoppas ni fattar vad jag menar.
Jag kommer där, cyklandes i full fart ståendes på cykeln för att det ska gå superfort, när ett knäpp, inträffar. Det som händer då är att mitt högra ben, som står på pedalen i det högsta läget, inte har någon tyngd bakom sig, och åker då ner superhårt. Det vänstra benet, som då ska trampa upp pedalen, är inte riktigt beredd på det här. Så, höger ben, trampar ner asfort och hårt, och vänster ben flyger rakt upp och jag kör in knät i styret... Aj.
Japp, det vara bara att fortsätta och trampa på, men nu med ett saftigt blåmärke på vänster knä.

Något liknande hände sedan dagen efter. Jag Cyklar fram i en hejdundrandes fart och ett "knäpp" sker. Fast den här gången är det höger ben som inte riktigt hänger med på noter. Höger ben är högst upp på pedalen, knäppet sker, med all min kraft kör jag då foten rakt ner. Foten glider av pedalen och slår i marken med tårna först. Jag faller framåt över styret, med vänster fot på ena pedalen och höger fot släpandes i backen.
Min enda tanke var: Hoppas för guds skull ingen ser mig nu! Tillsammans med: Upp med foten! Upp med foten! Upp med foten! 
Tillslut fick jag upp foten och cyklade vidare.

Allt det här har lätt till att jag inte så gärna står och cyklar längre.


Ja vad mer.. Jo!
Johan är med sina vänner i Dublin och förlustar sig. Han kommer nog ha askul! Det var längesen bara han och hans killkompisar var med varandra.
Det är väl lika bra det. Jag kommer ändå bara att sitta här hemma, plugga, bli arg som en hungrig björnmamma med tandvärk över redovisningen, och vara sådär halvrolig att umgås med.



Påsk ska firas hemma hos Johans familj i Skellefteå i år. Så tyvärr kommer vi inte ner under påsk. Men jag har fått jobb i Stockholm under sommaren, så då är jag hemma! :)


Tänk på mig nu under tentorna. Jag kommer behöva all kraft jag kan! :)


Kram på er alla trogna läsare.

tisdag 26 februari 2013

inspirationen, vart är du?

Hej Hej


Tentan i marknadsföringen gick bra :). Jag klarade den tentan och kursen också! Sköööööönt! Jag var bara tre poäng ifrån att få VG där också Tusan! så nära, men nära skjuter ingen hare, som vi vet vid det här laget. Vi som är vuxna och visa nu :p


Det händer inte så mycket i mitt liv. Det har inte inträffat några sådana där oj-det-här-var-roligt-och-jag-måste-genast-berätta-om-det-i-min-blogg-för-det-här-skulle-vara-roligt-även-i-text-format- Händelse. Nä. Just nu känns det mest bara lite stillastående. Missförstå inte nu, jag trivs väldigt bra med mitt liv. Vädret är vackert, jag är frisk, jag har vänner, Johan är här med mig och allt sånt. Det är väl bara det att jag har känt mig lite....hmm, vad är ordet jag letar efter?... Hm, Hm Hm!.. omotiverad? njaa, nästan. Inspirationslös? Ja nu börjar vi komma någonstans. Det har jag känt mig.. Inspirationslös. 
Det är en ganska tråkig känsla att gå runt och bära på sådär. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Men om jag sitter och analyserar en stund så kommer jag fram till att det nog beror på många saker.
Några av dom sakerna är:
Det är den tiden i månaden whopii dubbii doo. Nu går PMS-tåget, nästa anhalt, deppigstad.
Jag börjar bli lite skoltrött oändligt långa och tråkiga rapporter samt tusentals timmar av enerverande diskussioner med omöjliga gruppmedlemmar, gör inte direkt så att ens motivation slutar med sitt navelpillande i det varma landet och reser hem igen.
Jag är fattig det är lite jobbigt att inte kunna unna sig ens någonting förutom ekologiskt kaffe. Det är en stor omställning  från att tjäna en slant och inte ha några utgifter, till att inte tjäna ett jotta och ha utgifter.
Jag saknar mina vänner jag har nya vänner här, men jag saknar verkligen mina vänner där hemma.
Jag saknar min familj jag vet att jag alltid kan ringa, men det är inte samma sak. Och mest av allt saknar jag mina bröder (även mina låtsasbröder Robert och Mattias) Jag tror dom behöver sin storasyrra, jag behöver ialla fall mina småbrorsor. 
Nåväl, nu får det vara slut på dessa deppig-tankar. Det är allt PMS-tågets förtjänst, känner igen det förbannade tankemönstret.

Låt mig berätta lite om vad vi gjorde i helgen. Johan och jag gjorde en Broccolisoppa och myste hemma framför TVn i fredags. Vi bakade scones på lördagen till frukost lyxigt värre. Och i söndags var vi ute och vandrade på isen. Det var super mysigt! Och det var ju tur att vi hann göra det i fredags för nu har det varit upp till 6 plusgrader två dar i rad. Det ska fortsätta att vara såhär varmt tydligen. Jag vet inte hur mycket isen klarar. Fast Johan sa att en 10 cm tjock is räcker att hålla upp en bil själv är jag väldigt skeptisk till det påståendet. Det här är lite av en sån här "jag tror det när jag ser det" sak för mig.


Vad mer? Nja, Ekorrefamiljen som bodde utanför mitt fönster har flyttat. Det är lite småtråkigt. Tyckte om att titta på dom små rackarna när dom hoppade från gren till gren och käkade grankottar. Nåväl, jag kan ändå förstå att man som ekorre inte vill bo mer än ett par månader i tre ensamma granar när man har en hel skog runt hörnet.

Ikväll är det yoga igen, skönt det. Kan nu flera olika sorters asanas betyder på yogaspråket, ställningar utantill. Dom har ganska roliga namn, många inspirerade från djuren. Alla djur asanas jag kan hittills är: katten, kon, stående hunden, sparkande åsnan, kobran, grodan, svanen, gräshoppan och kamelen. haha imponerande eller hur? Om ni vill lära er något utav dessa djur är det bara att säga till, så ska jag lära er :p :).


Nu ska jag nog fortsätta att skriva på min rapport. *suck*

Kram på er!



torsdag 7 februari 2013

Sambo

Hej igen mina trogna läsare! dvs min vackra familj! 

Ja, nu är Tentorna avklarade. fioo skönt att det är över. Jag kände att ni tänkte på mig och det hjälper! Tack för alla positiva tankar :)


Jag har fått in det preliminära resultatet från Mikroteorin. Och där står det VG i hela kursen Det är det högsta man kan få på universitetet, MVG finns inte.  Ja tack för den! 40 rätt utav 50 på tentan. Det känns mer än skönt!

Nu väntar vi bara med spänning hur det gick på Marknadsföringen.


Jag har börjat två nya kursen nu: Tillämpad mikroteori  och Makroteori. Dom går rätt så bra. Boken i Tillämpad mikroteori är ett ihopplock av flera olika böcker och sen iopssatt till en bok. Det betyder alltså att det inte finns något register i den där bak och den är också på engelska.

Jag tycker själv att jag är ganska duktig på engelska. Jag har läst många böcker på engelska och det har gått hur bra som helst, glömde till och med bort vilka böcker jag har läst på engelska och vilka som var på svenska. Men skillnaden mellan att läsa en spännande Fantasy-bok på engelska, och en kurslitteratur-bok som handlar om Tillämpad Mikroteori  på engelska, är enorm! Detta har resulterat i att det inte har gått sådär superbra på mina Duggor ett litet miniprov man gör över nätet som handlar om kapitlena man sedan ska gå igenom på föreläsningarna, typ som ett litet läxförhör. Jag har misslyckats med båda två. Båda gångerna med en enda ynka poäng ifrån godkänt.  Det svider mer att ligga precis på gränsen till godkänt än att misslyckats totalt
Men ingen fara på taket! Det är bara små Duggor. Dom är till och med frivillga.


Nu ska vi prata om något mycket roligare! Min Sambo! Ja, jag är sambo nu. Med Johan. Min lilla mysfluffepuffenutt! Vi bor här i studentlägenheten på 37 rymliga kvadrat.
Han kom upp hit för ca en vecka sen och tog med sig det nödvändigaste:
Sängen. Innan delade vi på min 90 säng och då var den ständigt återkommande repliken "ursäkta älskling, kan du vika in axlarna så att jag också får plats?" standard från min sida.
Grytan. Jag är fortfarande student, har fortfarande ont om pengar och vi båda behöver matlådor. Pax för att göra jättegrytor med mat!
Städattiraljer. Ohoj här ska det städas!
Kaffebryggaren. Så att min pappa slipper ringa och oroa sig över att jag kanske har dött i någon hemsk jag-är-sjuk-för-att-jag-inte-drack-riktigt-kaffe-utan-istället-drack-något-hittepå-substitut-till-kaffe-i-form-utav-snuskaffe sjukdom!

Sen tog han med sig det vanliga, typ kläder och så till sig själv. Det är bra trångt här i den lilla lägenheten.  men det viktigaste är bara att han är här med mig.

Det går bra på hans jobb också. Han sitter just nu helt själv på sitt kontor och fiffilurar och har sig. Men han har redan börjat fixa sig lite kontakter och snart flyttar även en montör upp till Piteå från Södertälje helt på eget bevåg. Det är bra! Jag har varit lite orolig över hur min mys skulle ha det här uppe helt själv, att han är helt ensam. Men det verkar ju lösa sig fint! Johans kontor ligger bara över vägen till universitetet, vi har redan hunnit äta lunch tillsammans :)


På torsdag ska vi har vårat första möte med en bank. Bara kolla läget om det ens är möjligt att kanske köpa sig en bostad här uppe. Sen får vi se. Vi hade tänkt att prata med alla banker som har ett kontor här i Luleå.



På fredag är det fest här i 37an. Vi har bjudit in våra vänner på en liten förfest. Sen så ska vi iväg till STUK  student nattklubben på skolan där dom har en drink kväll med 50-tals tema. keep´em coming, sailor.  Det ska bli kul. Måste bara försöka hitta något 50-talsaktigt att ha på mig. låt kreativiteten flöda!



Tack för era fina kommentarer. Det är jättekul att läsa.


Nu ska jag göra mig klar och snart gå till en dubbelföreläsning. Karm på er!

tisdag 15 januari 2013

Nu brinner det i knutarna!

Hej mina nära och kära!

Oj, oj, oj, oj vad det brinner i knutarna här nu! Mycket att göra, mycket att göra!

Jag var hemma över jul och träffade nog dom flesta av er då. Tack så jättemycket för alla fina julklappar! Fast än jag är vuxen nu är det otroligt roligt att öppna julklappar! :)

Det var en supermysig och fin jul. Tack för att jag fick dela den med er. ^^ <---- i="i">två ögon som knips ihop i ett jättestort och glatt leende" ska det där föreställa

När jag var hemma under julen nu så var vi bland annat hemma och fikade hos FasterAster med familj. Underbart. Utav FasterAster, Pierre wohaa, hur stavar han sitt namn!?!?  Pinsamt Hannis! Och vadå? ska det föreställa att du går på univeristetet, och du inte ens vet hur man stavar ett namn!?.. Skäms! Nåväl. Jag antar att någon hjälper mig och berättar för mig hur Pierres namn stavas?
och kusin Daniel så fick jag ett presentkort på Scorett kanske bara den butikskedjan i världen med snyggast skor!

Som ni alla vet så är ju FasterAster utbildad inom fotvård. Hon tar helt enkelt hand om fötter. Jag har varit hos henne en gång på  Himmelska fötter och fått mina små fossingar ompysslade. Det kan jag verkligen rekomendera.

Så då; när jag öppnar min julklapp och ser att det är ett presentkort på Scorett så blir jag väldigt glad och exalterad för jag gillar skor, mycket.
Då, när jag tackar så mycket och tycker att livet är riktigt bra. Så lutar sig FasterAster över till mig och säger såhär:
"Nu vill jag att du köper ett par riktigt höga och snygga skor! Inte några sådana där platta och tråkiga skor som är bra för fötterna. Nej! Köp ett par snygga som är dåliga för fötterna, så fixar vi resten sen!"
Hahaha, det är ju helt klockrent! Ja, min familj visar gång på gång att den är bäst, på alla håll och kanter.


Sen åkte jag upp till Norrland och firade nyår med Johan och våra vänner dom är hans vänner, men jag tycker minsann att dom är lite mina vänner också nu. Johan hade lite ont i håret dagen efter. jag däremot mådde prima ballerina! :p


Sen när Johan åkte hem till Södertälje igen, det var då jag kände att det verkligen började hetta till!
TENTOR! Tentor, tentor i massor! Eller ja, två stycken. Men det känns som fler.  Så det har jag gjort. Tentapluggat. Och ibland har det varit så kräk-tråkigt motivationen har vid det här laget flyttat till varmare breddgrader och är fullt upptagen med att pilla ludd ur naveln att jag känner som på den här bilden:


Okej då! Kanske inte riktigt såååå illa.

Men det är bra nära. Snart är det i alla fall över.
Idag hade jag min tenta i Mikroteori och jag tror faktiskt att det gick ganska bra. Men det tog lång tid. Den började klockan 15.00 och man fick sitta till klockan 19.00. jag var klar 18.25. Nästan lite på håret där. 

Nåväl! nu jäklar är det bara Marknadsföringen kvar nu på fredag och sen tänker jag nog dricka ett stort glas, gott vin efter den tentan. Den är ännu senare, den är mellan 16-20.  Mitt i middagen!


Nej allihopa, nu är jag hungrig och trött. Plugget börjar med en kickstart imorgon då jag och Fia ska köra Yoga klockan 07.00 och sen bara fullt ut plugga marknadsföring.

Ha det så bra. Kram på er alla! Skicka tankar till mig på fredag så är ni snälla. :)
Kram