Dagens kvinnor.

Hej, hej, hallå!


Jag har precis gjort klart den första Duggan i TillämpadMakro.  9 av 10. Nailed it! :)

I helgen så var jag på en finsittning för ekonomer på universitetet. Det var allt som allt, trevligt. Jag bjöd hem Fia till mig innan och vi gjorde oss i ordning tillsammans.
Jag hade på mig en svart klänning ett par klackar dom enda jag har här uppe!. fixade håret, sminka mig lite och sådär.  Smokin'!
Som ni kanske vet eller inte så är jag en tjej som inte sminkar mig speciellt mycket och framförallt inte ofta. Jag gör det endast vid speciella tillfällen och i princip aldrig en vanlig vardag. Här är anledningarna:
* Jag vill inte.
* Jag har känslig hy, framförallt runt ögonen.
* Nästan varje gång jag sminkar mig, glömmer jag bort att jag har smink på mig och kliar mig frenetiskt i ögonen, på finnen jag försökt gömma, runt munnen glans eller läppstift eller någon annanstans, vilket resulterar i att jag sedan har smink överallt, förutom där det ska sitta.
* pga min känsliga hy smörjer jag in mig först och sminkar mig sen omöjligt att göra åt andra hållet. Också omöjligt att inte smörja in mig då jag förvandlas till en torrboll, ungefär lika attraktiv och trevlig som en buske i Saharas öknen Vilket leder till att sminket gärna glider runt på ansiktet och det slutar med att ingenting sitter där det ska ändå.
* Det är fantastiskt tråkigt att ta bort sminket. Och det försvinner liksom aldrig helt. Så i flera dagar efter att jag har tagit bort sminket så vaknar jag med sminkrester som samlas i rynkorna under ögonen. mm, så mysigt.

Så, det var anledningarna. Nåväl. Nu så fixade jag till mig lite som sagt. Jag brukar i vanliga fall klä mig bekvämt, jeans och t-shirt. Inte överdrivet feminint, men hel och ren och ändå fin.
Vi var på sittningen, åt god mat, blev underhållna och hade det trevligt. Till höger om mig sitter en kille som heter Albin. Anledningen till varför jag minns hans namn var för att han inte gjorde det bästa intrycket på mig under nolleperioden. Dags för en liten anekdot:
{ Det är nolle-P. Jag känner ingen och vi är där för att lära känna varandra. Det är fest och temat är  sommardängor med låten "Bag in da box" Två killar som sjunger en fantastiskt dålig låt. Jag har klätt ut mig till en av killarna  Håret i en knut, jeans, en vit T-shirt med text där det står "Bag in da box" jag skojjar inte, det är så dom ser ut. Jag googlade.. Jag träffar den där Albin och börjar småprata lite. När våran konversation plötsligt tar den här vändningen:
Albin: Men du är ju lesbisk.
Jag: Hehe, nej det är jag inte.
Albin: jo.
Jag: Nej.
Albin: Jo, det är du.
Jag: ...... Nej...... Jag har bara just nu klätt ut mig till en kille, så jag kan förstå att jag ser lite grabbig ut.
Albin: Men du är ju lesbisk.
Jag: !.......Nej, alltså jag har en pojkvän....
Albin: Ja, en tjej.
Jag: ...........Ger honom en platt blick........Hejdå....
Ja, jag lämnade den konversationen eftersom att han helt uppenbart verkade mentalt efterbliven.
Dagen efter så såg jag honom igen. Han satt helt ensam och såg ensam ut. inte såååå konstigt om man tänker efter. Så jag tänkte: Jag kanske ska försöka prata med honom igen, han kanske bara var nervös och full och rent allmänt inte så smart i sociala sammanhang. 
Vi pratade lite och sen.......:
Jag: Jag har hållit på med kickboxning, och tränar sådär i största allmänhet, Multibanan var det senaste. Tränar du eller nått?
Albin: Nej jag är inte dum i huvudet.
Jag: Hejdå för alltid.
Inte det bästa intrycket direkt. }
Han satt alltså till höger om mig. Pratade inte med honom direkt. Hm, undrar varför!?
Sen när middagen var slut och det var mingel så stannade jag upp och pratade lite med Simon, som han heter. Simon känner Niclas lite, vi är i samma seminarium klass osv. Simon känner också Albin.
Vi pratar:
Simon: Är ni ihop eller? pekar på Anton.
Jag: Nej, nej, nej absolut nej. OOOHH nej! Min pojkvän är hemma.
Simon ser förvirrad ut på riktigt
Simon: Jahaa... Alltså.... Jag har alltid trott att du var lesbisk..
Jag: .......Det är inte första gången jag hör det där....Men vad fan är det frågan om!?
Simon: För du har ju aldrig smink och sådär, och du har alltid liksom, stora jeans och grejer, jag vet inte. Typ när jag har sett dig ser du lesbisk ut. Men nu har du ju smink och klänning på dig!
Jag: Ja, det funkar tydligen att ha klänning och smink på. säger jag lite sarkastiskt sådär. Jag har ju inte slutat att fungera. Jag har bara gärna inte det på vardagarna.
Simon: Du ser fin ut, bättre än vanligt. Feminin. Du borde ha det på vardagarna.
Jag: eh?.. Tack??!...!?...va fan!?..
Det lustiga är att jag tror bara han försökte vara snäll, men att någonstans hade han väldigt mycket otur när han tänkte. Han är snäll egentligen. Inte som Albin, som faktiskt var konstig.

Men sen gick jag hem och pussade på min underbara sambo som råkar vara en kille och han tycker att jag är fin utan smink. och det tycker banne mig jag också.

På måndagen, satte jag på mig mina baggy jeans, en t-shirt och jag sminkade mig inte. När jag gick förbi Simon så log jag lite gulligt och sa något till Fia i stil med: I sommar ska jag banne mig köra min motorcykel till jobbet. Kom så äter vi, jag är hungrig som en jävla gris efter att ha tränat så hårt och man vill ju absolut inte bli mager nu inför bikini-perioden! Och sen så log jag lite till.

Det är inte det att jag stör mig på att folk tror jag är lesbisk. Det skiter jag fullständigt i! Hela universitetet får gärna tro det. Det är helt trivialt.
Det som stör mig är grunderna detta antagen sker på. Bara för att jag inte tycker att det är så kul med just smink eller mitt utseende på det viset. Men jag älskar ju skor, och jag tycker visst att det är kul att göra sig fin. bara inte varje dag. För att jag har kickboxats och kör motorcykel. Det är inga relevanta grunder, och det stör mig. Jag är vääääldigt störd på detta ojämställda samhället. För det är ojämnställt.
Jag vet att bara för att jag föddes som tjej så kommer jag ha svårare att få jobb, jag kommer antagligen att få lägre lön än mina manliga kollegor, jag har 99,99 % större risk för att bli våldtagen än vilken man som helst. listan är oändlig. Nu vill inte jag ta upp det här mer, för jag vill att min blogg ska vara en rolig underhållning och inte ett forum för jämställdhets-debatter och andra politiska åsikter. 

Men det som hände igår i skolan hör lite ihop med min, "stördhet". 
Vi har en uppgift i styrningen som heter pro Cal´s. Vi ska göra uppgifter i styrning kring det här fiktiva företaget. Det är Jag, Fia, Anton, Niclas och en tjej som heter Emma med i gruppen. Som ni kanske vet så har jag, Niclas och Anton jobbat väldigt tätt ihop nu väldigt länge för vi tre är i samma seminariumgrupp. Och Anton och Niclas tycker att det är otroligt kul att dra sexistiska skämt. otroligt kul! Så dom gör det typ hela tiden. Och det har dom gjort i flera satans månader nu. Skämt som: "Kvinnor ska stå i köket", "Kvinnor kan inte köra", "Män är överlägsna". osv osv. Och jag har lärt mig att inte tjafsa med dom, för dom tycker att det är ännu roligare när jag med helt allvarlig och seriöst tonfall förklarar för dom att det inte är så roligt. Då är det ju ännu roligare!!!!! Så jag skiter mest bara i dom.
Men igår, så satt vi och pluggade tillsammans, och dom sexistiska skämten haglade. När vi satt och arbetade i gruppen, och jag säger till Niclas för han gjorde inget just då Du kan väl kontrollräkna det som Emma räknar på, så att det blir rätt? Och Niclas säger: "jag tar inte order från en kvinna". och tittar på Anton och asflabbar.
Jag tar min vattenflaska och sprutar ner honom med vatten mitt i fejset när han skrattar som mest.
" Du har bara en viss kvot med sexistiska skämt och du är långt över den nu, så nu straffar jag dig, okej?!"
Niclas: mutter, mutter,.


Ja, så kan det gå när inte haspen ligger på.


Jaa du, vad ska jag säga. Finns inte så mycket att säga. Mina vänner är egentligen snälla, dom har bara fruktansvärt dålig humor och en ganska dålig verklighetsuppfattning.



Nåväl, nu ska jag göra mig i ordning. Och sen iväg till skolan.

Kram kram!