torsdag 20 september 2012

Plugga, träna, äta sova.

Ja, det är väl så mina dagar ser ut nu. Plugga, träna, äta sova. Plugga, träna, äta sova. Plugga, träna, äta, sova. Plugga, träna, äta, sova...  Jag förutsätter att ni försår hur det sedan fortsätter :).

Men det är faktiskt inte så farligt och det är inte så att det har pågått så fruktansvärt länge. Jag började med vad jag tror är det vinnande konceptet Plugga, träna, äta, sova förra veckan, och det var något av en mjukstart. Den här veckan har jag gått in lite hårdare för det.
I tisdags var det tex Yoga. Fantastiskt trevligt det där med yoga. En hel timme med in/utandningar och utdragna, statiska och strechande positioner. Fantastiskt. Om jag ska vara ärlig så kan det ibland hända att jag glömmer bort att andas vilket är en väldigt grundläggande förutsättning för fortsatt fortlevnad i dom extra jobbiga positionerna. Då är det bra att instruktören påminner oss ibland att vi ska just andas. Påminnelsen brukar ske i samband med att mitt ansikte byter färg från naturligt lite rosaflammigt till blått. En färg som ansikten alltså inte ska ha.

Så, yoga på tisdagar, och sen onsdagar nu verkar vi ha hittat en najs kombination bestående av två pass på varandra. Vi börjar med BodyStep för att sedan avsluta med Bodypump. Jag körde alltså det igår och kan väl med lätthet säga att jag känner mig en aning mör nu idag.


Det var träningen det.

Plugget. Jo jag pluggar på. Har bestämt mig för att jag ska åka in till Universitetet nu varje vardagsmorgon så att jag är där klockan 8 och sen stanna till ca 16.30. Det är ganska skönt. Då kan jag sitta på campus och plugga där och koncentrera mig. Det har jag gjort nu, i princip sen första veckan och det fungerar bra för mig.


Jag var hemma nu i helgen och det var fantastiskt supermysigt! Det är kul att få mysa med alla vänner och familjen! Jag är ju en sån, en mys.
Nu känns det bra att passa på att nämna att jag har världens bästa pojkvän om nu någon hade något tvivel. När jag landar efter ännu en hemsk flygresa så står han där och väntar på mig med kort och blommor. Fruktansvärt mysigt! än en gång, jag är en mys. 

Ska bara berätta för er att den här gången lyckades jag nästan hålla inne min grova panik-åhnej-jag-vill-inte-dö-i-en-flygrkrasch-ångest. Istället för min numera klassiska fulgråt När man gråter helt okontrollerat och det rinner tårar, snor och slem överallt så höll jag det inne och istället blev det en lite finare hollywoodgråt En liten vacker tår som sakta rullar ner för ens ena kind. Det är jag nöjd över. Det är faktiskt väldigt pinsamt att fulgråta på flyget. Jag har blivit tröstad av flera olika damer jag inte känner mitt under mitt fulgråtande. En av dom var en lätt korpulent tysk dam på flyget hem från Chicago.


Nä nu finns det inte så mycket mer att säga. På egen-lägenhets-fronten intet nytt. Men det funkar fint att bo här änsålänge :)



Så ofta som jag skriver i bloggen nu kommer väl att bli standarden. Ungefär ett inlägg i veckan, kanske lite mer. Men inte så jätteofta, absolut inte varje dag. Anledningen till varför jag kommer att skriva lite mer sällan är simpel. Det händer inte så fruktansvärt mycket nytt. Och jag vill helst bara skriva när det känns som att det finns något värt att skriva om.
Jag har lagt märke till att folk som skriver i sin blogg varje dag skriver sjukt mycket tråkiga saker, typ att dom har duschat, vad dom åt till middag etc. Det är lite tråkigt enligt min mening. NÅVÄL! Ni läser om ni vill eller inte och jag kanske tillochmed kommer börja skriva en massa tråkiga grejer. vem vet?
Nä, nu är det mest bara massa tjoller jag skriver så jag säger hejdå nu.

Hejdå.